Politiken behöver en festival
För sju år sedan hölls 50 arrangemang utöver talen under Almedalsveckan i Visby. I år var aktiviteterna så många som 622. Inte undra på att stressen spred sig bland arrangörer, besökare och journalister.
Bildmaterial
Demonstrationer äger rum, som här mot FRA-lagen. Och en EU-kommissionär hoppas på högt valdeltagande nästa år.
Och en EU-kommissionär hoppas på högt valdeltagande nästa år.
Eller lyssnar till en före detta partiledare som aldrig ger upp.
Under politikerveckan kan allt hända. Du möter en statsminister på badbryggan.
HUVUDLEDARE. Så här några dagar efter att den 40:e upplagan lagts till historien väcks några frågor. Hur stor kan politikerveckan bli? Kommer lobbyisterna att ta över? Hur ska Almedalsveckan utvecklas? Behövs den?
Svaret på den sista frågan är: definitivt. Det är inte bara musiken och idrotten som är betjänta av festivaler och mästerskap. Det är faktiskt rätt fantastiskt att 6 000 människor (talpubliken oräknad) i år kom till Visby för att snacka politik. Det om något är ett gott betyg åt ett demokratiskt samhälle.
Politikerveckan har en öppenhet att slå vakt om. Seminarierna är gratis och för alla. Det finns en närhet mellan beslutsfattare och andra. Det är ledig klädsel och informell ton som gäller. Till skillnad från andra stora politiska diskussionsfora, typ Davos, som är rätt slutna tillställningar.
Visst, de flesta som åker till Visby gör det i tjänsten. Men de två fritidspolitikerna från Strängnäs som vi mötte i vimlet betalade både resa och uppehälle själva, och var jättenöjda. Nästa år är de tillbaka igen.
I takt med att trycket ökar och fler vill vara med i Almedalen finns dock risken att det exklusiva tilltar. President Bushs före detta rådgivare Karl Rove låg utanför programmet, och det bjöds in till särskilda träffar med honom. Det är ett manér långt från den berömda Almedalsandan. Mer av sådant och politikerveckan riskerar att utvecklas till något annat än den är i dag.
Det unika i Visby är blandningen mellan stort och smått och den levande dialogen. Ungdomarna är många, vilket bådar gott för framtiden. Stommen är och bör förbli riksdagspartierna – i år kom alla partiledarna, vilket höjde stämningen.
Utdelningen är dessutom rejäl. Helsidor i pressen och utrymmet i andra media är frikostigt. Egentligen är det märkligt att partierna inte tar för sig ännu mer, som en motvikt till alla pr-firmor som har sin agenda.
Facket, bransch- och frivilligorganisationer med flera arrangerar de flesta av seminarierna. Från morgon till kväll bjuds det in till högintressanta paneldebatter. I de flesta deltar ministrar och riksdagsledamöter.
Här finns nätverk som jobbar för allt från bostäder åt unga till klimatfrågor. I år tog de kyrkliga organisationerna för sig.
Överhuvudtaget växer det upp en hel sektor av organisationer, som befinner sig mellan det offentliga och privata. En maktfaktor att räkna med, därför viktig att skildra och granska.
Programmets sammansättning styrs i stort av de som vill komma till Visby och göra ett seminarium. Ett faktum som ledde till att det bara fanns ett seminarium om den hetaste och mest omdiskuterade frågan i Almedalen – FRA-lagen, och att ”alla var där”.
Det var bra tryck i årets politikervecka, detta icke-valår. Men faktum är att när det är dags för Almedalen 2009 så har det varit val. Till EU-parlamentet.
Margot Wallström var i Visby och talade för saken. Men i partitalen sas inget. Gudrun Schyman i feministiskt initiativ däremot stod på Donners plats och pratade EU-val. Hon hoppas på en politisk comeback – i Europa.
