Bättre sent än aldrig
Gripandet av en krigsförbrytare banar vägen för EU-medlemskap.
Bildmaterial
Illustration:
HUVUDLEDARE. – Sent, sent, sent, men bra, bra, bra. Så lyder utrikesminister Carl Bildts sammanfattning av läget efter gripandet av den efterspanade bosnienserbiske krigsförbrytaren Radovan Karadzic.
Retoriskt liknar uttalandet hans tidigare (något påfrestande i sin hurtighet) upprepningsfras om ”jobb, jobb, jobb”. Dock är det ett korrekt uttalande i sak när det gäller den senaste utvecklingen i det forna Jugoslavien.
Det är förvisso ett sent agerande av serbiska myndigheter och säkerhetstjänst, men ändå en av de nödvändiga förutsättningarna för den vidare politiska och ekonomiska utvecklingen för den nyligen installerade nya regeringen i Belgrad.
Den forne psykiatern Karadzic ska äntligen – bland annat – stå till svars för massavrättningarna i Srebrenica i juli 1995 då cirka 8 000 människor mördades. Minst 200 000 människor dödades i det långa kriget. Massor av människor drevs på flykt, de blev över natt främlingar i sitt eget land. Den som invaggats i tron att outsäglig brutalitet av den kalibern inte var möjlig i vårt sargade Europa efter andra världskrigets fasor, väcktes omilt av verkligheten i form av blodiga inslag i nyhetsrapporteringen.
Omständigheterna kring gripandet av “en sannskyldig folkmordsarkitekt”, som Bill Clintons sändebud och forne medlare Richard Holbrooke kallar Radovan Karadzic, tycks en smula oklara. Det är också oklart om varför han greps just nu. Goda nyheter är det i vilket fall som helst. För alla som drabbats av hans och den brutale vapenbrodern och krigsförbrytaren Mladics urskiljningslösa krigföring.
För det plågade och allt mer internationellt isolerade Serbien är nu en av många höga hinder på vägen till EU-medlemskap borta. Serbien hör hemma i den europeiska familjen och bör få möjlighet att inträda i gemenskapen. Att det kommer att ta tid är förstås uppenbart.
Men den senaste utvecklingen är ändå en ljuspunkt på av det så många konflikter och historisk djup ärrbildning härjade Balkan. Den obarmhärtiga belägringen av Sarajevo, prickskyttars skott mot förtvivlade civila och den etniska rensningen är knappast något som de berörda glömmer i första taget. Men livet måste ändå på något sätt gå vidare, mardrömmarna till trots.
Med Karadzic i förhörsrummen och inför skranket, kan Serbien äntligen åtminstone komma över tröskeln till entrén för att vidare förhandla med EU. Dock återstår det för ännu en man, bosnienserbernas förre ÖB Ratko Mladic, att ställas till svars i krigsförbrytartribunalen i Haag. Det måste ske. Det kan då i sin tur ytterligare stärka tribunalens vacklande auktoritet.
– Legitimiteten byggs upp bit för bit, anser till exempel även Martha Minow, Harvardprofessor i juridik och expert på krigsförbrytelser.
En stark bastion i form av en respekterad FN-tribunal behövs verkligen. Inte minst för att ständigt påminna världens ledare om att globaliseringen även omfattar deras agerande. Och att ett konsekvensdigert och avslöjande rättsligt efterspel till regimers krigföring och folkmord är en konkret möjlighet att ytterligare nagla fast historiens dom.
