I profileringens tid
ANDRALEDARE. Det bildas hela tiden nya konstellationer i syfte att riva upp FRA-lagen som riksdagen röstade ja till den 18 juni.
Nyss blev det känt att ett antal folkpartistiska riksdagsledamöter ångrat sig, och önskat att de sagt nej den där dagen i juni. De har fått stöd av tre före detta folkpartistiska partiledare.
Nu har det bildats en borgerlig motståndsgrupp bestående av ungdomsförbundsordföranden, kommunpolitiker, partistyrelseledamöter med flera. 15 personer från allianspartierna som kämpar för att FRA-lagen aldrig ska träda i kraft.
Samtidigt går vänsterpartiets vice ordförande Alice Åström, som röstade nej i juni, ut och vill ha samarbete med FRA-kritiska borgerliga politiker. Allt i syfte att riva upp lagbeslutet.
Riva upp lagen vill också Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. Det sa de i Almedalen för några veckor sedan, och utformade det som ett vallöfte vid en rödgrön valseger 2010.
Det kraftiga motståndet och den starka opinionen mot FRA-lagen har gett politiker på den borgerliga kanten kalla fötter. Och även om syftet är minst sagt vällovligt blir deras agerande ett slags kollektivt vansinne. Alla håller på och profilerar sig nästan till förbannelse. Även på vänsterkanten.
Det är märkligt att inte Mona Sahlin och Maria Wetterstrand ansträngde sig mer för att få med Lars Ohly på sitt ”riva upp-löfte”. Nu markerar Alice Åström ytterligare genom att slå en bro till kritiska folkpartister. Som i sin tur verkar ha svårt att ta en invit från vänster.
Det är naturligtvis inte alls fel att bedriva opinionsarbete mot lagen. Det behövs verkligen. Men FRA-frågan är för viktig för att bli föremål för alltför mycket partipolitisk taktik.
Det hade så klart varit allra bäst om regeringen tog sitt förnuft till fånga, backade bandet och började om. Det är förstås det folkpartisterna och det nya nätverket hoppas på. Då slipper de behöva ta ställning i kammaren i höst. För är det något riksdagsledamöter i dag verkar rädda för så är det att bekänna färg när det verkligen gäller.
