Nätet dras åt för rapporteringen
Inte sedan OS i Moskva har frihet kränkts så hårt.
Bildmaterial
Det råder oacceptabel beskuren frihet i OS-presscentret.
HUVUDLEDARE. Nya simdräkten kommer att innebära en sak i OS i Peking: Det kommer att gå snabbare än någonsin tidigare. Bakom den övertygelsen står förbundskaptenen för det australiska simlandslaget. Och nog kommer det att bli en och annan "rekordslakt'" som det ibland så fyrkantiga sportspråket slår fast.
Värre är att det blir en massaker även på det fria ordet genom de kinesiska OS-värdarnas oförmåga till att anamma grundtanken – fred och frihet och ädel kamp – under de strikt idrottsliga kraftmätningarna.
Det kommer att spurtas rekordsnabbt på 100 meter, men det kommer att gå långsamt på det världsomspännande nätet för de tusentals ackrediterade journalisterna i Peking. För första gången under ett modernt OS censureras, begränsas, tillgången till internet. Detta trots tidigare löften om att inga som helst begränsningar skulle råda, i alla fall inte i det gigantiska presscentret.
Men nu är det officiellt. Diktaturen visar sitt rätta ansikte. Och Internationella olympiska kommittén jamsar med. Det kallas för tyst diplomati, men leder ingen vart. Det borde IOK ha insett för länge sedan och redan tidigt gjort en kraftig markering att begränsningar ingalunda accepteras.
Enligt uppgifter i media har vissa sidor på nätet helt enkelt blockerats. Bland dessa finns Amnesty International, Tibets exilregerings hemsida och sajter som är relaterade till totalförbjudna Falun Gong-rörelsen.
— Vi kommer att vända oss till de kinesiska myndigheterna och protestera mot övergreppen, säger Arne König, ordförande för den europeiska delen av internationella journalistfederationen (IFJ).
Organisatörerna hävdar att censuren inte kommer att hindra journalister från att rapportera om spelen. Samtidigt kan det tyckas märkligt att kinesiska makthavare är så trångsynta och kompromisslösa. Att drygt 20 000 journalister använder nätet fritt på hotellrum eller vid direktrapportering på plats är ju inte på något sätt ett hot mot Kinas inre stabilitet.
Det må vara så.
Men ingripandet mot pressfrihet för de inbjudna visar hur maktfullkomlighet och diktaturens mekanismer blockerar smidighet. Så här förstockad är regimen, helt enkelt. Flexibilitet råder bara när det gäller Kinas "två system", politisk kontroll parallellt med brutal ekonomisk tillväxtfilosofi.
Dagens Nyheters chefredaktör och ansvarige utgivare Thorbjörn Larsson säger i DN att det är naivt av Kina att försöka styra rapporteringen.
— Det kommer inte att fungera när journalister från hela världen är på plats. Vad man vill i Kina är att man ska framföra positiva budskap om Kina. Trots att väldigt många i Kina använder internet har de inte fri tillgång till nätet. Nu ska man använda samma metod för utländska journalister, vilket är oerhört dumt och otaktiskt av kineserna. Det kommer bara att leda till att det blir ännu mer fokus på att Kina är mer angeläget än någonsin att det bara skrivs sådant som är positivt om landet.
Förmodligen har han rätt.
Det är uppenbart att detta OS kan liknas vid OS i Moskva 1980, som ju bojkottades av USA och en rad andra länder. Nyttan med bojkotter kan alltid diskuteras, men IOK borde med skärpa redan inledningsvis slagit fast förutsättningar för detta fredens och det internationella idrottsutbytets absoluta högtid.
Peking borde aldrig ha fått arrangera sommarspelen, men nu är det som det är. I det läget gäller det framför allt att få OS-värdarna att förstå att Kina numera har förpliktelser långt utöver att den växande ekonomiska stormaktens inflytande.
