Det blir en het höst
På lördagen höll statsminister Reinfeldt sitt sommartal i Vaxholm, på klassisk borgerlig mark så att säga. Förväntningarna var högt uppskruvade. Inte minst angående ”Lex Orwell”, FRA-lagen. Skulle det komma mera?
Bildmaterial
Fredrik Reinfeldt talade om internationell kris och inhemska "paketlösningar" i sitt sommartal.
HUVUDLEDARE. Det skulle det. Men kanske inte som de mot FRA-lagen kritiska tänkt sig. Statsministern kunde nämligen i realtid konstatera att konflikten i Georgien ligger precis på randen till Europa och viktiga energiförsörjningssystem.
– Den här nya tidens hot påverkar Sverige och vi måste förstå dem. När strider pågår säger alla parter att det är den andres fel. Vi måste ha andra källor för att förstå, det är bland annat det som underrättelsetjänsten handlar om.
Det är nog så riktigt. Men det förringar inte integritetsproblematiken kring lagen, precis.
På DN:s debattsida denna högpolitiska lördag publicerades vidare ännu en intern borgerlig attack mot alliansregeringen. Lokala toppolitiker från alliansens fyra partier gick till hårt internt angrepp:
– Höstens stora infrastruktursatsning följer gamla socialdemokratiska hjulspår, underströk debattörerna som också krävde att infrastrukturminister Åsa Torstensson måste ”tänka i nya banor och sluta titta slött i backspegeln.”
Som om inte det vore nog med en debattglad Mona Sahlin som höll sitt andra sommaranförande som partiledare ”på scenen i rika, söderproggiga Vitabergsparken” (Aftonbladet) i Stockholm.
Opinionsmätningarna har inte varit nådiga för alliansen, men desto ljusare för socialdemokraterna som i sina bästa stunder tycks vara större än hela allianskvartetten tillsammans. Och statsministerns moderater har det inte heller lätt, opinionsmässigt. Det känns inte heller särskilt fräscht att från alliansens sida oavbrutet peka på att ju alla vet att väljaropinionen är trendkänslig, flyktig och – rörlig.
Mona Sahlin har själv beskrivit sig som medlem i en ”välbetald medelklass”, eftersom hon ju tjänar 126 000 kronor i månaden. Övre medelklass vore mer träffande, inte bara för att genomsnittslönen i Sverige ligger på blygsamma cirka 26 000 kronor i månaden. Därför blir det lätt irriterande när det gamla klasspöket dras fram ur den socialdemokratiska garderoben. Då är det bättre att koncentrera sig på klimatfrågor, som ju berör oss alla, hög- mellan- eller lågavlönad.
Föga förvånande presenterade socialdemokraternas ledare en ny klimatpolitik i tiden. Den innehåller mål och visioner, till exempel att Sverige ska ha brutit sitt oljeberoende till 2020 och ha 40 procent lägre utsläpp av växthusgaser jämfört med 1990. Socialdemokraterna vill också att 75 procent av de hus som byggs 2020 och alla offentliga nybyggnationer ska vara energieffektiva. Investeringar i järnvägen prioriteras framför väginvesteringar, Sverige ska satsa på höghastighetståg mellan storstäderna, förbättra underhållet av järnvägen och satsa på biltåg.
Med tanke på intern allianskritik om just infrastrukturen var det sannerligen ett väl valt ämne för dagen. Återstår förstås att se vad som blir genomförbara mål eller enbart luftiga visioner när det gäller oljeberoende och utsläpp av växthusgaser. Snacka går ju, som bekant.
Vid halvtid i mandatperioden och som avstamp in i hösten med budgetarbete och debatter med oppositionen, presenterade så Fredrik Reinfeldt bortom internationell storpolitik i sitt sommartal tre delar inför höstens budgetarbete. Således: Jobbpaket med fokus på företagande, sysselsättning och hushåll. Ett välfärdspaket med resurser till förskola och psykiatri samt ett framtidspaket med inriktning på utbildning, infrastruktur och forskning.
Det kan inte anses annat än rimliga paketerade program. Särskilt i ett läge då lågkonjunkturen tycks närma sig på allvar och Carl Bildts hektiska uttalande ”jobb, jobb, jobb” riskerar att ersättas med ”söka jobb, söka jobb, söka jobb”...
