Allmänobildningen är problemet
ANDRALEDARE. ”Svenska lärare okunniga om Förintelsen”, larmade Ekot i går. ”Sju av tio lärare hade minst åtta fel av elva frågor.”
Och resultaten från undersökningen, som genomfördes på uppdrag av Forum för levande historia, är helt klart inte uppmuntrande. 39,2 procent svarade ”vet ej” på frågan om huruvida Gulag var ett läger som ”byggdes huvudsakligen för att mörda judar”. 83,2 procent kände inte till att Chelmno, där hundratusentals människor mördades, var just ett sådant läger – etcetera.
Till lärarnas försvar kan möjligen sägas att resultatet inte säger särskilt mycket om vad man verkligen har förstått av Förintelsen. Det är exempelvis synnerligen möjligt att veta att mindre än en procent av Tysklands befolkning var judar i betydelsen tillhörande judiska församlingar 1933 (ett faktum som bara 5,7 procent av lärarna kände till) utan att fördenskull ha några insikter i antisemitismens natur och drivkrafter, på samma sätt som det är möjligt att kunna räkna upp alla påvar baklänges och hoppa över var tredje utan att veta någonting om katolicismen.
Ett andra försvarsargument vore att lärarna knappast skulle kunna ställa dessa frågor till sina elever utan att betraktas som hopplöst bakåtsträvande pedagoger.
Men naturligtvis är det oroande när lärarnas kunskap fallerar. Kunskapssamhället blir en fars om det är fel och missförstånd som förs vidare från lärare till elever. Vad som emellertid borde oroa mer än de minst åtta felen på elva specifika frågor är det allmänna kunskapsläget. Det är inte bara när det gäller Förintelsen som kunskaperna brister, vilket Gulagexemplet visar. Eller detta: bara 7,9 procent svarade att folkmordet på romer kallas porrajmos – trots att uteslutningsmetoden hade gett just detta resultat.
Om något alltså borde föranleda politiska reaktioner är det detta större problem: avsaknaden av allmänbildning.
