Drömmen om frihet mosades
Bildmaterial
Prag invaderas den 21 augusti 1968.oto:canpix
INBLICK. Den 21 augusti 1968 är inetsad i många som då var i de sena tonåren. Jag var en av dem, gick på gymnasiet.
Bland de idoler vars ansikten prydde många ungdomsrum var frihetskämpen Che Guevara. Men det fanns förebilder på närmare håll än Latinamerika, i dåvarande Tjeckoslovakien. Alexander Dubcek, ledare för det tjeckiska kommunistpartiet. Han ledde landet försiktigt mot mer frihet. Socialismen skulle få ett mänskligare ansikte. En försiktig strävan efter frihet inom det dåvarande kommunistiska Sovjetunionen.
Världen var delad i två maktsfärer – Sovjetblocket och Västeuropa med USA som den andra supermakten. Kallhamrad socialism mot frihet och demokrati. En starkt förenklad världsbild men den dög för många. Omänsklighet ställdes mot individens suveräna frihet. Två ideologier krockade. En trist upplösning på det andra världskriget.
Pragvåren följdes med spänning och hopp i Väst. Dubcek var kelgris i medierna, symbolen för en resning mot Sovjetväldets centralstyrda makt.
Ett pärlband av länder i östra Europa hade låsts in bakom en järnridå, som man sa då, av totalt hänsynslösa makthavare i Moskva. Sovjet stod för förtryck, ett omänskligt välde. Så kom Alexander Dubcek och väckte hopp. Men det bar alltför långt för Moskva. Skulle en lydstat bryta sig loss, om än bara lite, så kunde resten följa efter, Sovjet brytas sönder.
Denna augustinatt mullrade stridsvagnarna in över gränserna. Människorna i Tjeckoslovakien vaknade till en mardröm. Smygtagna bilder kablades ut på pansarfordon som krossade det som stod i deras väg, bilar som människor. I dag minns vi hjältarna som försökte stoppa invasionen, som räckte över blommor till de unga soldaterna i hopp om att deras hjärtan skulle vekna och överfallet på en granne hejdas.
De polska, ungerska och fler grannländers invaderande förband trodde väl de hade utkommenderats till militärövning, men nu var det blodigt allvar. Det stod och vägde några dagar, tills upproret krossats.
Det blev ett hemskt uppvaknande. Många kamrater grät öppet, Tjeckoslovakien var så nära, man led med dem som åter låstes in. Vi fick det nu svart på vitt: individen var inget värd, enbart ideologin och makten.
