Tala öppet om framtiden
DEBATT. Det är hög tid att vi talar öppet om vilka hot och risker som finns i den militära ryska upprustningen, skriver Rolf K Nilsson (m), ledamot i försvarsutskottet.
Bildmaterial
Gerhard Schröder och Vladimir Putin – goda vänner. Arkivfoto: LEIF R JANSSON/Scanpix
DEBATT. Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier har varit på besök i Stockholm och uttalat sin tillfredställelse med att det är miljöproblemen som den svenska regeringen ser som det stora problemet med att i framtiden placera en gasledning på Östersjöns botten. Det är också hans uppfattning, att det är miljöproblemen som är det viktiga. Men så har också Steinmeier ett långt förhållande med projektet. Han var, såsom statssekreterare under dåvarande förbundskanslern Gerhard Schröder, arkitekten bakom gasledningsprojektet.
Gerhard Schröder har efter att han kommit överens med sin gode vän Putin blivit styrelseordförande i Nord Stream, ryska statens dotterbolag och förlängda arm.
Efter tiden som förbundskansler har Schröder mest figurerat i sammanhang där han försvarat gasledningen och Rysslands fredliga avsikter med densamma. Under de senaste veckorna har herr Schröder dock varit synnerligen aktiv som den kanske främste försvarare i väst av de ryska militära insatserna i Georgien.
Tysklands nuvarande förbundskansler Angela Merker har gjort ett par mycket bra och tydliga markeringar mot Ryssland och mot det militära maktspråk Moskva beslutat använda i Georgien.
Men tyvärr kan man inte annat än konstatera att Tysklands stora energiberoende av Ryssland också påverkar landet i dess utrikespolitik. Tyskland har hittills varit Rysslands bästa vän och försvarare i Europa. Den ryska målsättningen att göra Europa allt mer beroende av rysk energi är en fråga som måste ha högsta prioritet inom EU.
I dag går aningslöst många av Europas länder in i ett energiberoendeförhållande till Ryssland. På sikt kan detta hota demokratin, respekten för de mänskliga rättigheterna och varje stats rätt att besluta i egna angelägenheter.
Samtidigt som Ryssland använder militären för att få Georgien att böja sig för vad som beslutas i Moskva har man från rysk sida förklarat att det nu är aktuellt att bestycka bland annat den ryska Östersjöflottan – som just nu är inne i en upprustnings- och moderniseringsfas – med kärnvapen.
Från rysk sida talar man helt öppet om att landets Östersjöflotta har till uppgift att bevaka och garantera säkerheten för den planerade gasledningen, som har ett militärstrategiskt logistikvärde för Ryssland.
Ryssarna har inte varit hemliga med någonting. För den som har ögon och öron öppna är det inga problem med att få ta del av hur man från rysk sida ser på Östersjön, gasledningen och Rysslands rätt att använda till buds stående medel för att få de tidigare sovjetrepublikerna att även i framtiden böja sina huvuden för herrarna i Kreml.
Men detta är en uppfattning som inte har varit politiskt korrekt i Sverige när det gällt gasledningen. I Sverige har vi hellre velat tala om miljöhot än om den militära verklighet som existerar i vår direkta närhet uppenbarligen i avsikt att inte reta den ryska björnen. Miljöproblemen är allvarliga. Men den säkerhetsmässiga biten är minst lika allvarlig, och blir än allvarligare i framtiden.
Det är hög tid att vi i Sverige, precis som våra grannländer på andra sidan Östersjön, talar öppet om framtiden. Om vilka hot och risker som finns i samband med den ryska militära upprustningen, med Rysslands användande av militären för att uppnå sina politiska mål, med den ryska oviljan att respektera de forna sovjetrepublikerna som självständiga stater.
Den planerade gasledningen i Östersjön, det ryska militära angreppet på Georgien, hotet om kärnbestyckade fartyg i Östersjön, allt hänger ihop. Antingen protesterar vi – eller så blir vi ett redskap i processen.
Från svensk sida har vi nu beslutat att tills vidare stoppa det militära utbytet med Ryssland. Det känns bra.
