Det är rätt att göra karriär
ANDRALEDARE. – Det är rätt att göra uppror!
Denna devis, formulerad av den store rorsmannen Mao, anammades av revolterande ungdomar i slutet av 1960-talet. Ungdom blev synonymt med just – uppror. Mot mossiga traditioner, mot likriktning, mot rivningsraseri (minns striden om almarna i Kungsträdgården), husockupationer och annan konfrontation mot politiker och ordningsmakt.
För närvarande är sådana handfasta uttryck för tidsandans revolutionära potential förpassade till frysboxen. Åtminstone om man får tro en artikelförfattare i tyska liberala veckotidskriften Die Zeit. Tanken går även till ett par rader av Ulf Lundell, ”67, 67, vart har du tagit vägen nu?”
Så vad har hänt?
Om man får tro pessimisterna i Die Zeit är det inget fel på hungern hos nya generationer. Det är bara det att många hungrar efter omedelbar behovstillfredsställelse, spektakulära framgångar som förvaltare av hedgefonder. De jagar efter pengar, makt och kapitalismens lockelser och hedonism.
Ungdomens idealism riskerar förvisso att kunna utnyttjas av allsköns makthavare och ideologiska manipulatörer. Det visar all historisk erfarenhet. Men det tilltagande ointresset för politik och ungdomsförbund och bristen på generationsbetingad uppstudsighet i sig, är ingen bra kombination.
Till viss del beror aningslöshetens attityder på att auktoriteter förlorat sitt utpräglat auktoritära ansikte. Vem ska man ta strid mot? Återstår således för många att resignera och ägna sig åt livet i den varma, ombonade privata sfären.
Frågan är vad som händer när den bedrägligt trygga bubblan spricker? När konjunkturen viker?
Får vi då en ny ungdomsrevolt baserad på krav på rättvisa och en politisk nytändning?
Eller en helt egoistisk kamp i riktning ”rädda dig själv”?
Som det ser ut nu rent generellt, lutar det tyvärr åt det senare.
