Allt utom skattechock
Mona Sahlin försöker staka ut kur(s)en.
Bildmaterial
Mona Sahlin, gäst i Ekots lördagsintervju.
HUVUDLEDARE. ”Ibland har det sagts att den svenska modellen innebar att socialdemokratin gjorde sitt eget projekt till nationens, till ett allmänintresse”, skriver Björn Elmbrandt i den ofta citerade retoriska klassikern ”Politikens ABC”.
Det är nog så riktigt om man blickar i backspegeln.
Men tiderna förändras och vi med dem, som man sa i gamla Rom.
Även socialdemokrater har fått inse att det framöver krävs ett breddat underlag för att bilda regering. Det klargjorde partiets ordförande Mona Sahlin i Ekots lördagsintervju.
Hon underströk att det inte går an att upprepa hur socialdemokraterna och samarbetspartierna uppträdde före förra valet. Hon slog fast att ett alternativt regeringsbygge innebär att socialdemokraterna måste acceptera att partiet inte kan eller ens bör regera självt. Således bilda en koalition.
Men om den cementerade och förpliktande plattformen ska utgöras av ett eller två partier, med miljöpartiet ensamt utan vänsterpartiet, eller med båda, undvek hon naturligtvis att svara på.
Däremot konstaterade hon att den borgerliga alliansen hade förstört skattesystemet, att pensioner är lön och ska beskattas lika och att pensionärerna ska få sänkt skatt, någon gång i framtiden, förhoppningsvis snart.
Det låter sig givetvis sägas.
Men även Mona Sahlin inser självfallet att valet om två år kommer att domineras av ämnet ekonomi. Vi är på väg in i en lågkonjunktur. Ingen vet hur låg den blir eller hur lång. Bara att statens finanser och den enskildes kommer att bli det övergripande temat för både allians och nuvarande opposition.
Det kan också mycket väl bli så att vi får ännu en segdragen debatt som påminner om den som fördes i oktober 1976, då de borgerliga partierna tog över regeringsmakten. Diskussioner om det dukade bordets tillstånd är dock inget svenskt fenomen. Avgående regeringar pekar på att man trots allt gjort bra ifrån sig trots rådande förutsättningar, medan en tillträdande regering vill påvisa att man tar över ett konkursbo och nu måste kavla upp ärmarna för att ställa allt tillrätta igen.
Även om det visat sig i efterhand att väljarkåren inte rankade skattefrågorna särskilt högt inför förra valet är Mona Sahlin livrädd för att hon och partiet ska förknippas med begrepp som ”skattechock”. Inte minst med tanke på att ett eventuellt intimt samarbetsparti som vänsterpartiet ljudligt deklarerat att rejält höjda skatter finns med på agendan.
För att försöka avdramatisera skattefrågan växlar Mona Sahlin in på spåret att s-alternativet ska ge löntagare och låntagare lugn och ro, att fastighetsskatten ska ses över, förmögenhetsskatten införas på ett eller annat sätt, att skattepolitik är ett led i att göra Sverige mer rättvist.
Frågan är förstås hur den breda medelklass som också socialdemokraterna vänder sig till reagerar. Detta med tanke på att alliansen faktiskt lyckats sänka skatter för många låg- och medelinkomsttagare i det här landet.
Att på allvar utgöra ett parti som är synonymt med en rad återställare och skattehöjningar i det breda skiktet kan mycket väl bli en förberedelse till ännu ett valnederlag.
