Oppositionens egen opponent
ANDRALEDARE. Mona Sahlin har en unik sits som svensk partiledare. Hon är alliansens huvudmotståndare. Men ett av partierna i hennes möjliga regeringsunderlag uppträder också i opposition mot oppositionsledaren.
Vänsterledaren Lars Ohly mer än antyder att socialdemokraterna står för en lightversion av alliansens politik. Han oroar sig för att miljöpartiet och socialdemokraterna inte vågar stå för verklig förändring.
– Det kan inte vara så att gamla lösningar som fastslogs för över tio år sedan för alltid kommer att vara rätt sätt att möta dagens och morgondagens problem. Låt oss diskutera detta och inte hålla på med pajkastning om bristande ansvar, uppmanar vänsterledaren övriga oppositionspartier.
Det är starka ord från en som inte vill vara med och diskutera en gemensam regeringsplattform. Å andra sidan har Ohly viss anledning att vara förbannad. Socialdemokraterna och miljöpartiet markerar klart att de tänker hålla Ohly och hans parti på visst avstånd. När det görs olika utspel får vänsterpartiet inte vara med.
Såväl Mona Sahlin som Lars Ohly är medvetna om den dubbla dagordning som vänsterpartiet har. Ska det tas röster från någon måste vänsterpartiet lugga socialdemokraterna. Strategin blir då självklar. Eftersom svensk politik nu kör i mittfåran är många radikala socialdemokrater missnöjda. På samma sätt som Fredrik Reinfeldt retar gamla moderater genom sin nyorientering känner sig vänstersossarna rotlösa. Lars Ohly vill stå för det som Mona Sahlin inte vill tala om, återställare i skattesystemet, högre bidrag, EU-motstånd, tuffare beskattning av de rika och så vidare.
Oppositionen har nu en vardags- och en söndagspolitik. I vardagen manifesteras betydande splittring. När det är mer avspänt förklarar alla att man visst vill regera tillsammans. Hur som helst. Sista pajen är inte kastad i oppositionslägret. Det garanterar Lars Ohly trots att han skenheligt vädjar om att det ska vara slut nu.
