När retoriken går i baklås
ANDRALEDARE. – Man kan aldrig köra historien baklänges.
Det är ett av många visdomsord som landets utrikesminister tycks älska att strö omkring sig. Carl Bildt reser runt, dinerar och frotterar sig med ”de stora” så gott det låter sig göras för en representant för ett tämligen litet land i Det Nya Europa och växande EU.
Sverige har ett försvar likt en övermogen och ihålig schweizerost. Landet vägrar att öppet delta i ett reglerat försvarssystem som Nato, men vill ändå på något sätt samarbeta och profitera på Natos ”skyddsparaply”. Den tvetydiga inställningen är givetvis inte obekant för en rad nya EU-medlemmar.
I FRA-debatten utlöste Carl Bildts uttalande om att det finns anledning att utbyta informationer även med diktaturer, en mediestorm i ett vattenglas. Men en utrikesminister borde givetvis ha insett att hans i vanlig ordning lätt arroganta sätt att kasta ut en mening laddad med signalordet ”diktatur” skulle väcka starka reaktioner. En omedelbart lanserad tolkning var ju att utrikesministern har en tämligen vid inställning till vilka länder som kan komma ifråga för ett informationsutbyte.
Och mycket riktigt hakade nyhetsredaktioner på och oroliga flyktingar intervjuades. De fick i sin tur för sig att Sverige regelmässigt har kontakt med skurkstater typ Somalia och Etiopien. Det var att spinna vidare på en grov förenkling av Carl Bildts resonemang.
Även det sammanfattande påståendet som framförts i SVT, att ”den information som FRA samlar in i stort sett kan hamna i vilka händer som helst i världen”, gjorde honom knappast gladare eller saken bättre. Efter Carl Bildts kritik har SVT valt att lägga ut en längre oklippt bit från intervjun, som “förhoppningsvis tydliggör exakt vilka frågor som leder fram till det aktuella citatet”.
Allt detta hade kunnat undvikas om Carl Bildt hade varit lite mer retoriskt varsam, vilket ju inte är lätt för en verbalt så utagerande personlighet. Dock bör det onödiga rabaldret ändå ha lärt honom en liten läxa.
Kanske.
