Specialdomstol löser FRA-knuten
ANDRALEDARE. Sverige är högst beroende av effektiv signalspaning och professionell militär underrättelsetjänst. Det är verkligen ingen hemlighet.
Men i en rättsstat måste å andra sidan individuell integritet värnas till varje pris. Försiktig balansgång på den vassa eggen, således.
Men presentationen och hanteringen av bokstavskombinationen blev till ännu ett sår i en opinionsmässigt sargad allians. Regeringen borde naturligtvis ha massavlyssnat stämningarna i de egna leden, gjort en konsekvensanalys, innan FRA-paketet presenterades.
Hur skulle man gå vidare i denna infekterade affär? Vilka integritetsstärkande åtgärder kunde tänkas ingå i tilläggspropositionen till signalspaningslagen? Folkpartiet löste den gordiska kabelknuten.
En specialdomstol måste kontaktas innan FRA får gå igång i ärenden som tangerar kränkande av personlig integritet. Detta och en rad andra markanta justeringar och gränsdragningar, förhindrar mass-scanning. Och på torsdagen kom så klarsignalen, levererad av statsministern: ”Alliansen har enats i FRA-frågan.”
Men med tanke på det utökade samarbetet med Nato, trots officiellt ”utanförskap” och med tanke på att FRA:s insatser behövs i detta nu, är det viktigt att nå störst möjliga nationell enighet kring svensk försvars- och säkerhetspolitik. Det gäller att för ett ögonblick bortse från partipolitisk prestige och för alliansen att få även socialdemokraterna med ombord. Vilket förstås inte underlättas av att s-partiledaren klart lovat att FRA-lagen ska rivas upp.
Men Mona Sahlin vet mycket väl att hon efter en eventuell valseger, måste hantera och desarmera denna tickande bomb. Hon måste tala klarspråk om Sveriges omfattande behov av högt kvalificerat försvars- och säkerhetssamarbete i globaliseringens explosiva tidevarv.
Det vore bäst för Sverige om hon accepterade en rimlig kompromiss och inte av partitaktiska skäl kräva ytterligare parlamentarisk utredning.
