Till sist lyssnade regeringen
Alliansens FRA-lösning skapar problem för socialdemokraterna.
Bildmaterial
Socialdemokraternas rättspolitiske talesman Thomas Bodström, här med statsminister Fredrik Reinfeldt, har gjort allt för att utnyttja FRA-debatten politiskt samtidigt som han är en av lagens tidiga faddrar. Arkivfoto: MAJA SUSLIN/Scanpix
HUVUDLEDARE. Ibland blir den politiska debatten påfrestande låg. Som när moderaterna en gång i tiden envisades med att jämföra olika utslag av det socialdemokratiska maktinnehavet med förhållanden i Sovjetunionen. Eller som i nutid när före justitieministern Thomas Bodström drar paralleller till Nordkorea och Zimbabwe när han recenserar alliansen försök att finna en lösning på FRA-krisen. Det handlar om att demonisera motståndaren.
– Det kanske inte är någon bra inledning på en nyanserad diskussion att jämföra Reinfeldt med Mugabe, säger socialdemokraternas kommunalråd i Norrköping, Lars Stjernkvist, till TT.
Nej, den taktiken är ofta inte framgångsrik. Den som gallskriker blir inte respekterad i en seriös debatt.
Alliansregeringen har slagit till reträtt kring FRA-lagen. Att uppdragen ska filtreras genom en specialdomstol som till och med ska pröva regeringens framställningar, är ett nytt och unikt inslag i svensk offentlig förvaltning. Många andra länder har denna typ av prövningar genom författningsdomstolar, men inte Sverige. Ironiskt nog har inte minst socialdemokraterna värjt sig för att regeringen ska ha någon form av överrock. Nu tar alliansregeringen till det i ett sista försök att desarmera FRA-debatten.
Oppositionen får svårt att hålla liv i den här frågan fram till nästa val om allianspartierna tar ett enigt beslut. Och vad vill egentligen oppositionen? Ytterligare utredningar, men som ska leda till vad? Alliansen har ju i viss mån redan gått längre än vad socialdemokraterna föreslagit. De mest publika politiska kritikerna mot lagen har funnits på den borgerliga sidan. Köper nu revoltörerna det nya förslaget, ja, då blir det svårt för oppositionen att hävda att lagen är ett sådant integritetsövergrepp att den måste rivas upp.
Regeringen Reinfeldt kan dessutom få en viss draghjälp genom finanskrisen. Den kommer att dominera våra liv under lång tid framöver.
Oppositionen och andra kommer fortsatt att kritisera lagen. Men ställer sig den borgerliga debattens frontfigurer bakom lagen saknas mycket av debattens resonansbotten. Behåller Thomas Bodström sitt tonläge stöter han dessutom bort fler än han drar till sig.
De flesta sansade bedömare inser hur svår denna fråga är. Ingen vill i grunden ha avlyssning. Men få är beredda att avstå ifrån den om brott kan förhindras eller att svenska säkerhetsintressen står på spel. Bredden på avlyssningen och utbytesverksamheten med främmande underrättelsetjänster kommer alltid att förbli kontroversiellt. Problemen kring meddelarskyddet är inte hanterade.
Det är för tidigt att säga att regeringen nu vallar in FRA:s verksamhet inom gränser som är helt acceptabla i ett demokratiskt samhälle. Samtidigt måste man komma ihåg att underrättelseverksamhet, särskilt i spända lägen, är dömd att hålla till i en (o)laglig gråzon. Nöd bryter lag, heter ett gammalt talessätt och alldeles särskilt gäller detta när stater anser sig försatta i ett prekärt säkerhetsläge.
Men det är ett anständigt försök till reglering som regeringen nu gör och där kritikerna har fått gehör mycket långt. Regeringen har fumlat länge och tidvis varit mycket arrogant men till slut lyssnade man och kastade prestigen överbord.
