Politik på flera plan
Inte bara Sahlin utan även gräsrötterna kräver sitt.
Bildmaterial
S-samarbetet kräver flexibilitet. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har redan lagt sig i träning. Björn Larsson Rosvall/
HUVUDLEDARE. När miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand i går äntrade talarstolen på extrakongressen i Göteborg fanns det flera kritiska åhörare i publiken. På morgonen hade partistyrelseledamoten Karin Jansson gått ut i radion och framfört farhågor för samarbetet med socialdemokraterna. ”Vi säljer vår själ och försöker ingå i ett samarbete där vi bara får igenom små förändringar, medan vi tappar hela den gröna tanken. Vi blir något slags sosselightparti”, sa hon till Ekot.
Det är alltså inte bara Mona Sahlin som får intern kritik efter att det stod klart att miljöpartister och socialdemokrater gör gemensam sak inför valet 2010. I det socialdemokratiska partiet har hörts många upprörda röster över det faktum att vänsterpartiet ställs utanför. Sahlin blev påverkad och sa att alla dörrar inte var stängda mot v. Det resulterade i att hon blev både otydlig och försvagad.
Maria Wetterstrand däremot tycks inte bli så orolig när hon, och Peter Eriksson, nu kritiseras internt. Inte minst Wetterstrand har den här veckan präglats av att hon just nu har flyt. Hon surfar på framgångsvågen. Hon är stark i sin tro på den väg som partiet nu slagit in på. Och hon är inte rädd för att marginaliseras i ett samarbete med ett parti som är så mycket större än miljöpartiet.
Men det är ju ändå så att det finns många olösta knutar vad gäller det fortsatta samarbetet mellan miljöpartiet och socialdemokraterna. Visserligen har miljöpartiet nu dragit tillbaka sitt krav på ett utträde ur EU. Samtidigt är partiet mycket mer kritiskt till unionen än vad socialdemokraterna är, och när det gäller euron säger miljöpartisterna fortfarande nej.
Samtidigt är det just EU-omvändelsen som språkrören nu använder som en hävstång inför det fortsatta samarbetet med socialdemokraterna. För klimatfrågan är unionen viktig. När EU i övrigt ska få mindre att säga till om, om miljöpartisterna får bestämma, ska unionens miljöbeslut vara överordnade nationella beslut. På miljöområdet bör EU får mer att säga till om, menar Wetterstrand och Eriksson.
Det är bara att hålla med. Miljöfrågor är ypperliga att arbeta med över landsgränserna. Mitt i finanskristider måste EU stå starkt även vad gäller klimatfrågan.
Det är bra att miljöpartiet upptäckt detta. Men det återstår att se om gräsrötterna köper detta och andra kompromisser som väntar. Miljöpartiets samarbete med socialdemokraterna kommer att ställas inför många prövningar framöver. Wetterstrand och Eriksson, samt Sahlin för den delen, får lägga sig i hårdträning i balansgång.
