Jag blir både ledsen och arg
Bertil Olsson (m) replikerar på ett inlägg om invandringen ekonomiska villkor (04/11)
DEBATT. Jag blir både ledsen och arg, när jag läste Almqvists debattinlägg om invandringens ekonomiska villkor.
Ledsen för att man kan ha och har en sådan människosyn. Arg för att han helt cyniskt och känslokallt ställer gruppen invandrare mot oss som bor i Sverige sedan länge och framhåller vad det kostar oss.
För det första, har han helt felaktiga kostnader. Det argumentet faller.
I sd:s ögon är även människor som är födda i Sverige av utländska föräldrar invandrare eller har invandrarbakgrund. När blir man svensk i Almqvists ögon?
Svenskarna byggde Sverige, säger han. De enda ursprungssvenskarna är samerna, resten har invandrat.
Visst har vi problem som vi fått med tidigare regering, som tillåtit folk att komma hit, men inte fått försörja sig själva. Alliansregeringen jobbar stenhårt för att finna acceptabla lösningar. EU måste få ett gemensamt asylsystem så att fler länder tar sitt ansvar.
Flertalet som kommer hit och vill stanna, vill inget hellre än att försörja sig själva och komma in i vårt samhälle. Men som de rädda svenskar vi är, vägrar vi släppa in dem. Vi tror att de tar våra jobb, våra kvinnor och våra pengar ifrån oss.
Ungrare och polacker kom på 50-talet. Finländare och jugoslaver på 60-talet. Människor som idag är inne i samhället.
Jag tror på den västerländska synen på demokrati, mänskliga rättigheter och friheter, hänsynstagande till minoriteter, yttrande- och pressfrihet och rätten att äga. Detta verkar sverigedemokraterna tydligen inte bry sig om. Kanske sd nu äntligen visar vilken syn man har i den här frågan.
Bertil Olsson (m)
Bjuv
