Dags för oppositionen redovisa sin politik
Debatt. Flykten från a-kassorna började långt före valet 2006, skriver Margareta Pålsson (m) i en replik på s-ledaren Mona Sahlin med fleras inlägg 12 november.
DEBATT. Mona Sahlin med flera kritiserar Alliansregeringens arbetsmarknadspolitik. Det stämmer förvisso att avgiften till a-kassan blivit dyrare. Det blev den efter valet 2006, men flykten från a-kassorna började långt tidigare. Vi vet inte särskilt väl varför så många har lämnat a-kassan, men att medlemsantalet nu ökar igen beror naturligtvis på den ekonomiska krisen.
Regeringen gav SCB i uppdrag att fråga a-kassorna vilka som har lämnat dem och varför de gjorde det.
Endast två av över trettio kassor valde att medverka i undersökningen. Varför vill a-kassorna inte redovisa vilka grupper som väljer att stå utanför? Men vad detta begränsade underlag visade var, att en majoritet av dem som lämnat är över 55 år, har ganska nära till pension och gör bedömningen att de inte kommer att behöva någon arbetslöshetsersättning.
Från andra håll, exempelvis från Sveriges Television, har liknande undersökningar gjorts och resultatet är detsamma. Även många med legitimationsyrken där det råder låg arbetslöshet (till exempel läkare och optiker) gör bedömningen att deras risk för arbetslöshet är så pass låg att de lämnar a-kassan.
Däremot är det naturligtvis oroande om det finns grupper som är underförsäkrade för att de tycker det är för dyrt att vara med.
Höjningen är i genomsnitt 120 kronor. Detta måste samtidigt sättas i relation till att 97 procent av alla löntagare fått jobbavdrag på mer än 1 000 kronor per månad.
Regeringen har också gjort det enklare att gå med i a-kassan. Redan efter sex månaders medlemskap kan man nu få ersättning vid arbetslöshet.
Att bli varslad om uppsägning är ett fruktansvärt hårt besked och jag förstår att det skapar oro och ångest inför framtiden. Allt som kan göras måste göras! I vår budget finns pengar till utbildning och pengar till Arbetsförmedlingen. Det finns pengar till utbildning och till forskning. Och det finns pengar till vägar och järnvägar.
Socialdemokraterna efterlyser en jobbskapande politik. Den finns redan. Sedan Alliansregeringen tillträdde har 180 000 personer gått från utanförskap till arbete, så det är bevis på att vår jobbpolitik fungerar.
Vi vill gärna höra mer om de förslag som oppositionen har.
Vilken politik skulle en sådan röd-grön regering driva? Vem får vara med? Den gröna delen vill höja skatten på bensin för att färre människor ska använda sina bilar. Det gynnar inte fordonsindustrin. Samtidigt vill den röda delen höja skatten på arbete och tror att detta ska få fler att jobba.
Vem vill socialdemokraterna regera med och vilken politik ska föras?
”Vilken politik skulle en sådan röd-grön regering driva? Vem får vara med?”
