”Det började som en skakning”
Obetydliga skador men viktiga lärdomar.
Bildmaterial
Mediernas nätredaktioner, som här hd.se, blev igår snabbt en knutpunkt där många människors upplevelse av skalvet möttes.
HUVUDLEDARE. Det började som en skakning...”, sjunger Mikael Wiehe i sin klassiker om Titanic och andraklasspassagerarens sista sång. Så började det också i Skåne, Blekinge, Nordsjälland och Småland igår på morgonen då de flesta gjorde sig klara att åka till jobbet. Fortsättningen blev tack och lov mindre dramatisk än Wiehes sång. Ingen skadades av jordskalvet. De materiella skadorna blev obetydliga. Men lärdomarna finns där att hämta.
Omedelbart infinner sig ett enormt informationsbehov. Larmcentraler med otillräckliga resurser tas på sängen. Som chefen för vaktcentralen hos Köpenhamnspolisen uttryckte det.
– Det finns en beredskapsplan för naturkatastrofer, men det står inte något om jordbävningar. Just nu försöker jag ta reda på vad nästa steg är...
Miljontals människor berördes av jordskalvet. Konsekvenserna blev inte värre än att det blev dagens ”snackis”. Men det inträffade har den stora katastrofens potential. Det totalt oväntade. Massor av berörda. Och ett samhälle som inte har en chans att ligga i beredskap.
Det är inte svårt att måla upp scenarior där miljoner kan drabbas. Till exempel kemikalietankers som går i luften utanför den danska och skånska kusten och giftiga ämnen förs med vinden mot Köpenhamn, Malmö och nordvästra Skåne. Eller en ännu värre repris på Tjernobyl.
I en kris eller katastrof är det oerhört centralt att snabbt få ut information. Genom inte minst mediernas webbsidor stod det igår snabbt klart att konsekvenserna inte var allvarliga. Men i ett verkligt skarpt läge tvingas man också hantera felaktig information. Det är värt att beakta i mediehusen vad som händer när tusentals personliga upplevelser på webben blandas till en kakafoni av sant och osant. Allt under förutsättning av att samhällets akilleshäl, elförsörjningen, inte är avskuren...
Regeringen har nu sin ständiga krisjour dygnet runt i Rosenbad. Men frågan är hur det står till med resurserna hos polis, räddningstjänst och SOS-centraler om stora befolkningscentra drabbas eller råkar i panik. På samma sätt har medierna ständig anledning till självprövning. Snabb information är bara av värde om den är korrekt.
Ett problem som direkt uppstår för samhällets räddningstjänst är att styra bort oroliga från nödsamtalen för att verkligt hjälpbehövande ska komma fram. SOS Alarm i Skåne fick ta hjälp från andra larmcentraler i landet. Budskapet är att bara ringa SOS om någon är skadad och att söka information via radio och andra medier.
Skalvet gav samhället en katastrofövning där erfarenheterna kring våra reaktioner inför det oväntade och informationsbehovet är värt ytterligare studier. En sådan självklar sak som att det måste finnas ett informationsnummer jämte larmnumret 112 kräver direkt handling.
