Julen kom tidigt i år
Dags att ge bort mer tid än pengar.
HUVUDLEDARE. Julen kom tidigt i år. Åtminstone i politiken. Hösten och vinterns inledning har präglats av önskelistor och paket i det oändliga. Banker, finansvärld, bilindustri och andra har krävt och fått paket för miljarder. Summorna är så gigantiska att miljardbeloppen snart mist sin kraft. På sina håll talas det nu om biljoner...
Tanken finns naturligtvis där att detta ska sippra ner genom systemen för att rädda jobb och förhindra konkurser. Hur det blir med den saken återstår att se.
Det sägs att i kriser prövas ledarskapet. Och att vi människor kommer närmare varandra.
Och onekligen har det visats prov på en del politiskt ledarskap. Inte minst här hemma i Sverige där regeringen hittills lyckats hålla en egen kurs mellan alla de intressenter som nu anmäler sig för att hämta paket. Men vem ser stort ledarskap i banker och i till exempel den krisdrabbade bilindustrin? Det är mest tyst när det inte talas om behov av stöd.
Har finanskris och lågkonjunktur fört oss samman, gjort oss mer solidariska? Knappast. De flesta av oss känner fortfarande av mer oro än umbäranden. Nästa år kommer situationen med all sannolikhet att förvärras. Vågar någon spå om hur arbetslösheten ser ut inför nästa jul?
Om det stora kapitalet går upp i rök finns desto större anledning att se om det lilla. I Sverige var det sociologen Hans Zetterberg som gjorde begreppet ”den lilla världen” känt i politiska sammanhang. I den innefattas de och det nära släkt, vänner, hembygd. I den stora världen härskar politiker, myndigheter, företag, facket.
Den lilla världen borde vi alltså kunna påverka och fylla med mer innehåll. Problemet de flesta hänvisar till är tid. Det är ingen direkt god invändning, snarare en förevändning. Vem kan inte prioritera om? Att besöka anhöriga på vården eller att ställa upp för grannar eller att engagera sig i en förening kräver inga stora uppoffringar.
Solidaritet handlar om att ställa upp för andra utan egenintresse. Begreppet har möjligen malts sönder av idogt utnyttjande inom politiken. Dessutom har det i såväl den stora som den lilla världen blivit mer fokus på individen på gruppens bekostnad.
Vi är generellt duktiga på att ställa krav. Så har vi nämligen blivit lärda. Men som individer är vi inte direkt förtjusta när andra ställer krav på oss. Fler borde ha mod att göra det.
Det är gåtfullt att till exempel de ansvariga i äldrevården inte vågar tala högre om den anhöriges ansvar. Eller att skolan inte talar mer om föräldraansvar. Att politiker och partier är så ängsliga i sin jakt på opinioner att man undviker allt som kan provocera. I den stora världen tassas det runt. En helt annan sak är att det som politiken producerar i form av skarpa förslag långt ifrån alltid har så runda hörn.
Idag och de kommande dagarna gör vi jul efter förmåga och tycke. Om det blir tid för eftertanke är mer tveksamt. Men gemenskapen i det lilla som många förunnas borde föda aptit på mer.
Det är trivialt men sant att de flesta av oss har förmågan att göra en positiv skillnad för andra. Visst kan det handla om gåvor och avgjort ekonomiskt stöd till människor som lever i en långt hårdare värld än vår egen. Men viljan att göra skillnad kan också ta sig uttryck i engagemang och ansvar, att vi sätter till av vår tid för andra.
Det blir lätt med julen som med personliga högtidsdagar. Det kan bli lite för många vackra ord. Det år vi går in i om några dagar kommer sannolikt att ändra på mycket i det svenska samhället.
Finanskriser och lågkonjunkturer riskerar vi bli offer för. Men det finns kompensationer som vi mycket långt råder över själva. Dags att inventera den lilla världens tillgångar och möjligheter!
