Hoppet står till en stridspaus
Allt överskuggande är att snabbt lindra lidandet för Gazas befolkning.
Bildmaterial
En palestinier blickar ut över en påstådd Hamas-byggnad i Gaza som förstörts av Israel.
HUVUDLEDARE. Ibland blir det övertydligt. Som på den svenska nyårsnatten. Raketer steg mot himlen, explosioner, kaskader av eld. Men alltså i en annars fredlig svensk nyårsnatt.
I Gaza och på israelisk mark fortsatte explosionerna, de verkliga. Fram till i går hade helgernas israeliska bombningar krävt 400 dödsoffer. Nästan 2 000 människor uppges ha skadats till följd av attackerna. Och trots allt är detta inget mot vad som väntar om Israel sätter sina landstyrkor i rörelse. Gatustrider med väl förberedda Hamasmän i staden Gaza blir en mardröm. Framför allt för civilbefolkningen. Olika militanta uttalanden från båda sidor under torsdagen är illavarslande men kan lika gärna vara en del i propagandakriget.
EU försöker nu få en delegation på fötter som har det oerhört svåra uppdraget att nå vapenvila i striderna. I delegationen kommer Sveriges utrikesminister Carl Bildt att ingå. Klokt nog siktar man inte alltför högt. Det gäller att få till stånd något som Bildt kallar för humanitärt tillträde till Gaza.
Som vanligt är det USA som sitter med nyckeln till påverkan av Israel. Och i supermakten råder nu ett vakuum i väntan på Barack Obamas tillträde. Många som vill se slutet på Israels makt- och krigspolitik ställer sina förhoppningar till den blivande presidenten. De blir troligen besvikna. Och de bortser från Hamas nyckelroll i konflikten. Lidandet är en del av strategin, ju mer våld som framprovoceras eller utövas desto starkare stöd för Hamas och kanske till sist internationella sympatier. I dag är ju situationen den att Hamas är klassad som en terroristorganisation av EU och att kommunikationen måste gå via mellanhänder som Egypten.
Det går dessutom inte att bortse från att Hamas väcker skräck och rädsla även i regionens perspektiv.
Men som i alla konflikter är det fokus på hur den starke utnyttjar sina vapen. Flygbombningar som riskerar drabba och drabbar civila mål kommer alltid att fördömas av vida kretsar. Israels svar på Hamas raketbeskjutningar saknar proportionalitet, helt bortsett från den moraliska dimensionen.
Kan Sverige spela en roll i de medlingssamtal som ännu en gång säkert kommer till stånd, inte minst för att bära av mot internationella opinioner och staters tryck? Ja, knappast av egen kraft. Fredssamtalens historia visar att ingen långsiktigt har kraft och mod att stå emot militanta kretsar på båda sidor. Sverige står som många andra länder splittrat i sina sympatier. Det har lett olika politiker långt ut i uttalanden om skuld och ansvar. Sådant är naturligtvis noterat.
Men finner konfliktens parter det förenligt med sina egna intressen kan Sverige snabbt få sin roll som vid ett antal tidigare tillfällen. Den kan dessutom komma via EU där Carl Bildt har en stark ställning efter sin tidigare verksamhet i det gamla Jugoslaviens efterkristid.
Nu, när stridsvagnarna omringar Gaza, är det inte läge för den stora retoriken. All kraft måste sättas in på att uppnå kortsiktiga resultat som minskar riskerna för civilbefolkningen. Parterna måste bindas upp kring en stridspaus som först och främst öppnar för humanitär hjälp och som sedan kan leda vidare i en dialog.
