Svag valuta har sina fördelar

Dela denna artikel

UTBLICK Publicerad 3 januari 2009 kl. 04:00
  • Pundet har förlorat i värde mot euron men den som inte vill handla i utlandet kan kompenseras med reorna på hemmaplan... KIRSTY WIGGELSWOTH/ S

De dystra ekonomiska tiderna till trots har eurons anhängare anledning att fira – den gemensamma europeiska valutan och det brittiska pundet är nu likvärdiga för första gången någonsin. På den senaste tiden har rekord efter rekord slagits: under den andra veckan i december nådde euron nya rekordhöga nivåer mot pundet fem dagar i dag. Den som växlar pund mot euro kan råka ut för att få något i stil med 98 euro för 100 pund.

Euron bedöms alltså av valutahandlarna som en av få valutor man i dessa dagar kan lita på. Med pundet, däremot, är det värre. Dess värde mot den så kallade korgen med valutor som Bank of England har räknat med sedan 1990 är rekordlågt. För inte länge sedan kunde man få mer än två dollar för ett pund – idag får man nöja sig med runt 1,4.

Allt detta kan låta en aning teoretiskt, men valutornas förhållande till varandra har synnerligen praktiska följder. En turistbusschaufför berättade en gång att valutakurserna avgjorde i vilket land han arbetade – när dollarn var stark körde han runt amerikanska turister i Storbritannien, och i tider av starkare pund körde han brittiska turister i USA.

Men det fallande pundet har också politiska konsekvenser. Den sittande Labourregeringen har fått en hel del beröm för sitt sätt att hantera bankkrisen, men pundkursen indikerar att förtroendet för den brittiska ekonomin och ekonomiska politiken inte är på topp. Som George Osborne, finansminister i skuggkabinettet, har sagt är en svag valuta en återspegling av en svag ekonomi och en svag regering.

En svag valuta har sina fördelar, av vilka en är att turistbussarna blir fler och mer välfyllda. Storbritannien, som under senare år har haft dyrstämpel, kan med det svaga pundets hjälp attrahera europeiska sökare efter klipp. Exportprodukterna blir dessutom billigare jämfört med exempelvis euroländernas, och försäljningen till andra länder kan därmed bidra till en snabbare återhämtning.

Problemet med dessa fördelar är att de förutsätter efterfrågan – och just efterfrågan har minskat i takt med att fastighetspriserna har sjunkit, besparingarnas värde minskat, anställningar blivit otrygga och framtiden kommit att se alltmer osäker ut.

Därmed kommer man tillbaka till politiken. De senaste årens debatt har utgått från att den brittiska ekonomin var vid ovanligt god hälsa och överlägsen alla jämförbara europeiska länders. Den stora frågan var hur framgångarna skulle förvaltas eller hur, som den konservativa oppositionen uttryckte det, tillväxten skulle fördelas. 2009 års stora fråga blir den motsatta: hur problemen ska fördelas.

Och under detta fördelande kommer en hittills inaktuell fråga att aktualisera sig: vore det inte bättre att gå över till euro? Utanförskapet har så här långt motiverats med att Storbritannien klarar sig bättre på egen hand och att brittisk ekonomisk politik är mer förtroendeingivande än europeisk – något som efter pundets djupdykning är långt ifrån självklart.

Textförstoring

Kommentarer

I dag: 19:20 ÄFF–Ljungskile

Ledare

Huvudnyheter