Stoppa vansinnet
Bildmaterial
Krigets offer är civilbefolkningen.
ANDRALEDARE. Israels relativt korta historia är kantad av krig och våld. Denna januari 2009 verkar situationen mer hopplös än någonsin. Trots att inget tidigare krig löst den grundläggande konflikten är det ändå detta medel som ständigt används i detta oroliga hörn av världen. Mellanöstern är som en ständig krutdurk.
Det har gjorts många försök under årens lopp att medla fred. Vi ser bilderna framför oss av handskakande ledare, forna fiender, som lovar varandra fred. Men av detta har blivit intet. Världssamfundet har fört dem samman men sedan lämnat dem åt sitt öde. Visserligen stöds båda sidor av länder utifrån men på sätt som snarare trappat upp konflikten, än verkat dämpande.
Vänskap och hållbara relationer skapas inte över ett förhandlingsbord. De måste få växa fram under helt andra former än som någonsin varit givet här. Det stora problemet är att det palestinska folket inte fått en riktig chans att under drägliga former leva i ett eget land. Då handlar det inte enbart om att dra upp gränslinjer utan om att ges stabila förhållanden; arbete, bostäder, utbildning och sjukvård. I stället har det hållits i flyktingläger under årtionden, förnedrats med avspärrningar, isolerats. Och utnyttjats av ett i allra högsta grad motstridigt eget ledarskap som ägnat stor kraft åt att förinta varandra.
Nu har det briserat än en gång. ”Det är bortom vett och sans” skriver Göran Rosenberg i Dagens Nyheter och det går bara att hålla med.
Men ändå: nu måste allt göras för att få ett stopp på bombningar och raketbeskjutningar från vilket håll de än kommer. Här har de inblandade parterna; Israel, Hamas, Hizbollah med flera ett stort ansvar. Liksom FN, EU, Arabförbundet.
Israels grannar måste erkänna landet. Dess existens kan inte ifrågasättas. Israel bör dock lämna tillbaka de områden som ockuperades under sjudagarskriget 1967, och därmed återgå till sina ursprungliga gränser. Först därefter kan en palestinsk stat bildas och byggas. Den enda framkomliga vägen är tvåstatslösningen.
Men först måste det bli ett omedelbart eld upphör. Kravet hörs från många håll. Samtidigt är det svårt att bedöma omvärldens ansträngningar. Sveriges utrikesminister Carl Bildt har besökt regionen. Han tror på en lösning, det är också en viktig hållning. Han påpekar helt riktigt att isoleringen av Gaza måste upphöra. Sverige utlovar humanitärt bistånd, och det är bra.
Reinfeldt och Sahlin fördömer också. Oppositionen är dock splittrad. Vänsterpartiet och miljöpartiet vill införa sanktioner mot Israel, socialdemokraterna tror inte att det är rätt väg att gå. Men om inte parterna lägger ned vapnen måste omvärlden höja tonläget.
