Bojkott leder inte framåt
Blockera inte för de moderata krafterna i konflikten.
Bildmaterial
Nattlig attack mot Gaza. Det allt överskuggande är att få ett snabbt eld upphör.
HUVUDLEDARE. Den 6 mars ska Sverige möta Israel i Davis Cup i tennis i Malmö. Nu vill s-kvinnorna och vänsterpartiet stoppa matchen.
Ingalill Bjartén, vice ordförande för s-kvinnorna i Skåne, anser enligt uttalanden i Sydsvenskan att Israel i Gaza gör samma sak som nazisterna, men inte så raffinerat. Israel slaktar barn och vuxna.
När de flesta andra försöker öppna för dialog mellan Israel och palestinierna gör s-kvinnorna och vänsterpartiet tvärtom. Om man inte kan spela en tennismatch, hur ska man då kunna sätta sig vid ett förhandlingsbord? Eller vilken roll finns för Sverige som medlare och annat om man slår naziststämpeln på Israel?
Ingalill Bjartén förordar en bojkott av Israel som hon betraktar som en apartheidstat trots att landet har en demokratiskt vald regering. Men det var inte bojkotter som löste upp den inflammerade situationen i Sydafrika på sin tid. Det var ledare som kunde lägga grymheterna bakom sig för det allt övergripande målet att göra en skillnad i nuet, att få fred som kan bygga fungerande samhällen och ett anständigt liv för människorna.
Det är inte svårt att förstå båda sidors inställning i konflikten i Mellersta Östern. Extremister finns dessutom på båda sidor. Men det gäller att se de många människor som inser att man är inne i en återvändsgränd. Det finns skäl för många ståndpunkter i den här konflikten. De personliga erfarenheterna och känslorna är svårt för en omvärld att påverka eller förringa.
Det enda hopp som finns går via en dialog mellan människor. Och den främjas varken av handelsbojkott eller inställda idrottsevenemang. Vilket naturligtvis inte innebär att man inte kan demonstrera och argumentera. Får den hårda linjen gälla blir ännu fler vanliga människor drabbade. Hamas raketbeskjutning av Israel kan utnyttjas för att strypa hjälp till Gazas befolkning. Den israeliska krigsmaktens övergrepp i Gaza kan användas för att slå naziststämpeln på ett folk som utsatts för industriell utrotning.
Ska då inte övergrepp fördömas, ska vi inte reagera när mänskliga rättigheter kränks. Självfallet! Men det finns olika metoder och ordval. Och vill man att parterna ska lyssna går det inte att se allt i den svart-vita dimensionen. Den som anklagar Israel för att vara en naziststat stänger effektivt alla öron och ögon på den kanten.
Hamas raketbeskjutningar av Israel går aldrig att försvara. Sak samma gäller det övervåld som den israeliska krigföringen innebär. Det handlar på båda sidor om brott mot folkrätten där Israel i kraft av sin överlägsenhet står för ett oproportionerligt svar. Men till exempel vi svenskar är inte medkrigförande på den ena eller andra sidan. Vårt bidrag kan vara, även om det är litet, att via EU verka för att underlätta de samtal som nu med stor sannolikhet är nära i Gaza-konflikten. Sverige har tidigare varit mötesplats för hemliga samtal mellan israeler och palestinier. Hoppet står som alltid till de moderata krafterna i konfliktområden. Då gäller det att inte stöta bort den, som även om hon eller han är kritisk mot sina ledare, känner solidariteten med sitt folk.
