Vapenvila men inte fred
Israels hökar och Hamas hinder för uppgörelse.
HUVUDLEDARE. Klockan 01 natten till söndagen utlöste Israel ett ensidigt eld upphör i Gaza. På morgonen slog ett antal raketer ner i staden Sderot i södra Israel, något som utlöste en israelisk motattack mot avfyrningsplatserna. Samtidigt rapporterades eldstrider mellan israeliska soldater och palestinier på Gazaremsan.
Båda sidor agerar förutsägbart. Israel anser sig inte kunna acceptera villkor från och förhandlingar med Hamas. Hamas accepterar i sin tur inte ett eld upphör vars villkor man inte kan påverka. Det är fruktansvärt dystert. Men trots allt; senare på söndagen kom Hamas med sin ultimativa variant av vapenvilan. Israel får en vecka att dra tillbaka sina styrkor, på villkor att gränsövergångarna inte stängs under denna period.
Parterna i denna konflikt kan inte på egen hand producera fred eftersom man i förväg har bestämt sig för villkoren, vad man absolut inte kan gå med på. Man befinner sig dessutom aldrig i fas med varandra. Det gör att kompromissens olja, eftergifterna, inte ses som tecken på styrka utan på svaghet.
Vidtar Israel och Hamas inga nya offensiva åtgärder är i sig mycket vunnit på den humanitära sidan. Hjälparbetare, befolkning och sjukvårdspersonal kan röra sig friare, förnödenheter kan distribueras, fler kan få hjälp.
I morgon tillträder Barack Obama som USA:s president. Att han ska markera detta genom att sätta hård press på Israel är utopiskt så som supermaktens agenda ser ut. Men det hindrar inte att han kan bli katalysator för en ny process där moderata krafter får större utrymme. Det blir aldrig fred i området så länge rörelser som Hamas och Israels militära hökar tror att konflikten kan vinnas med krig. Israels militära styrkor måste lämna Gaza. Hamas möjligheter att fortsätta raketbeskjutningen av Israel med insmugglade missiler måste stoppas.
