Nej till aktiv dödshjälp
Satsa i stället mer på lindrande vård i livets slutskede, anser Klas Olsson, läkare och specialist i psykiatri.
DEBATT. I ett debattinlägg (HD 15 januari) sällar sig folkpartisterna Tina Acketoft och Eva Flyborg till anhängarna för aktiv dödshjälp. Detta med hänsyn till liberala värderingar och med hänvisning till en opinionsundersökning av Synovate Temo som visar att en majoritet av de tillfrågade ej är emot aktiv dödshjälp. Acketoft och Flyborg menar att det är en individuell rättighet att bestämma när man skall dö och att staten därför skall ombesörja detta. Man hänvisar till att detta införts i några enskilda stater där särskilt Nederländerna lyfts fram.
Även på nationell nivå har frågan aktualiserats där till exempel statens medicinsk-etiska råd ställt sig positiva till läkarassisterat själmord. Frågan skall behandlas av regeringen.
Passiv dödshjälp praktiseras i Sverige idag. Detta innebär till exempel att man avstår en behandling som bara anses förlänga döendet och lidandet förknippat med det. Detta är alltså fullt förenligt med lagen. Aktiv dödshjälp som Acketoft och Flyborg förordar innebär kort och gott att man dödar en annan människa. Läkarassisterat självmord innebär att läkaren till exempel förskriver en större mängd medicin och även instruerar patienten i hur han skall ta detta så att utgången blir livets avslut. Aktiv dödshjälp och läkarassisterat själmord är idag ej lagligt i Sverige.
Hos vissa mycket svårt sjuka personer med kronisk svår sjukdom synes aktiv dödshjälp ibland vara det mest barmhärtiga. Det har dock visat sig att önskan om detta oftast är mycket låg om optimal palliativ vård det vill säga smärtlindring, psykosocialt stöd etcetera givits.
Frågar man en väsentligen frisk population om man skulle kunna tänka sig aktiv dödshjälp givet en svår obotlig sjukdom enligt ovan är en majoritet för detta men om man ställer samma fråga till en population med just denna situation är en betydligt lägre andel för aktiv dödshjälp, ja faktiskt en klar minoritet. Perspektivet förskjuts således.
Att hänvisa till en opinionsundersökning räcker ej i en sådan allvarlig fråga. Man måste här se riskerna även bortom horisonten. I Nederländerna utförs enligt studier varje år aktiv dödshjälp på patienter som inte begärt detta, till exempel på dementa. Även psykiskt störda får hjälp att begå självmord.
Är detta den rättssäkerhet som Acketoft och Flyborg eftersöker?
Det finns en risk för en intentionsglidning efterhand när resurserna för sjukvård blir allt svårare att fördela. Hur skall jag som svårt obotligt sjuk, gammal och deprimerad kunna stå upp för min önskan att leva när 89 procent anser att det är mycket bättre för mig att dö?
Även om det i vissa fall av barmhärtighetsskäl kan vara etiskt motiverat kan aktiv dödshjälp aldrig legaliseras. För om endast EN person dödas mot sin vilja så kan detta ej uppvägas av andras för tidiga död.
Satsa istället mer resurser på en god palliativ vård. Den är i nuläget långtifrån den självklarhet Acketoft och Flyborg anser den vara.
NEJ till aktiv dödshjälp således!
JA till mer och bättre palliativ vård!
Klas Olsson, läkare, specialist i psykiatri
