Nytt fokus på ledare
Barack Obama lämpar sig mer för inspiration än kopiering.
Bildmaterial
En äldre man med flaggan i hand gör hemma vid tv:n honnör för Obama när ”God bless America” sjungs vid installationsceremonin.
INBLICK. USA:s president Barack Obama har satt fokus på ledarskap. Vi kan om vi anstränger oss riktigt hårt, är hans credo.
Det är inte att rekommendera att andra nationella ledare kopierar Barack Obama rakt upp och ner. Kopior utan kvalitet är dömda att väcka missnöje. Men rimligen kan inte en värld sätta sig ner och vänta på att mannen i Washington löser allt. Svensk sjuk- och äldrevård till exempel. Eller att vi har en integration som gått snett. Och att vi har ett försvar som inte ens politiker och militärer tycks tro på. I dessa och många andra frågor har det saknats just ledarskap, ett politiskt ansvar för att visa vägen och att tala klarspråk, gärna ett vältaligt sådant, med oss väljare.
Politiker i allmänhet försöker lägga sina budskap så att konsekvenserna för medborgarna ska kännas så lätta att bära som möjligt. Men ska Barack Obama ge 40 miljoner amerikaner sjukvård som de idag saknar kommer det att kosta. Samtidigt ska skatterna sänkas... Detta organiseras inte fram. Lika litet som bättre kvalitet i svensk äldrevård eller ett nytt nationellt försvar.
Många av våra svenska systemfel är blygsamma i ett internationellt perspektiv. Men att rätta till dem kräver många olika saker. Omorganisationer, friska miljarder, skattehöjningar, besparingar inom områden som är mindre prioriterade. Men det krävs sannerligen också ledarskap, människor som vågar ställa krav, ha visioner, säga sanningar även när vi inte vill höra dem.
Det vore naturligt om det nu gick en våg över världen där det politiska ledarskapet sätts i centrum. Och det kommer säkert att fortplanta sig i sina varianter till företag, myndigheter och organisationer, där ledarskapsfrågorna alltid haft stor uppmärksamhet. Sådana är trender.
Det har naturligtvis förutsättningar att bli hur patetiskt som helst. Envar sin egen Barack Obama.
Politiken beskrivs ofta som ett smutsigt spel. Men den har mycket i sig med potential. Till exempel hela valprocessen med allt vad den innebär av förankring, klarläggande av vilja, vädjande om mandat. Den som utövar makt, men inte är vald, har här mycket att lära sig. Den positiva kraften som kan uppstå i en grupp, ett företag, en nation är oerhörd om den utlöses.
Obamas installation hade inslag av väckelsemöte. Skulle Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin försöka sig på något liknande hade det slagit slint. Det finns ingen religiös klangbotten i Sverige. Vi delar inte stoltheten över ett historiskt arv. Vi har inte samma retoriska tradition. Men även i USA är mycket av detta yta. Mannen i Washington ska hugga in på cementerade system. Precis som Fredrik Reinfeldt i Sverige eller möjligen Mona Sahlin efter 2010. Vi borde som medborgarna i USA investera lite mer i att de ska lyckas. Men det förutsätter förstås att de når fram till oss med ett budskap om att fighten lönar sig att ta, att inte politiker och medborgare till sist förenas i cynism.
