Ja till aktiv dödshjälp
Valmöjligheten måste finnas, skriver Centerpartisten Anna Hedbrant i en replik i den pågående debatten om dödshjälp.
DEBATT. Att vi alla ska dö det vet vi, trots att många inte vill prata om det. Frågan är bara när och hur. Var och en bestämmer över sitt liv. Jag tar ansvar för mitt liv och vill också ta ansvar för min egen död. Jag vill också ha den möjligheten att be om hjälp den dagen jag känner att smärtorna, förnedringen är mer är vad jag klarar, när jag inte har ett värdigt liv längre. Och det är jag som bestämmer när den dagen kommer.
Hela livet har jag rättigheter och skyldigheter, gentemot samhället och mina medmänniskor. Men när jag blir svårt sjuk, får en livshotande sjukdom, som inte är behandlingsbar och bara döden kvarstår, då helt plötsligt har jag inga rättigheter! Jag får då inte välja att avsluta mitt liv när jag vill utan att det ska kallas för självmord.
Jag skrev till socialminister Göran Hägglund, efter många påtryckningar och telefonsamtal fick jag så, efter några månader, svar i maj 2007: han hade inte tid för ett sammanträffande för att diskutera aktiv dödshjälp. Han kunde redan då ha svarat: jag vill inte bidra till aktiv dödshjälp (se SvD 27 december 2008). Bra att det äntligen är uttalat det som alla visste. Men observera att detta är socialminister Göran Hägglunds ståndpunkt, inte en majoritet av det svenska folkets ståndpunkt!
Så kommer då Per Staffan Johansson (KD), Höganäs, ordförande i patientnämnden i Region Skåne, och talar om för oss att vården ska ge livshjälp och inte dödshjälp (HD/NST 9 januari 2009).
Klas Olsson, läkare och psykiatriker, skriver i sitt debattinlägg 21 januari att han säger nej till aktiv dödshjälp och ja till mer och bättre palliativ vård. Palliativ vård kan omöjligt hjälpa alla svårt sjuka och lidande patienter i livets slutskede. Morfin i all ära men jag har med egna ögon sett, och hört, patienter som inte blir helt smärtfria trots stora doser. Risken är ju att patienten avlider om han/hon får för mycket morfin… Jag kallar inte nersövning för vård, det finns enligt min mening ingen värdighet i det behandlingssättet.
Aktiv dödshjälp ska inte ersätta palliativ vård eller annan vård för den delen. Det ska ses som ett komplement, en valmöjlighet, när smärtorna blir outhärdliga och när patienten inte känner att livet är värdigt längre. Skilj på värdighet och värde! Alla människor har ett lika värde oavsett om vi är friska, sjuka och/eller handikappade, unga eller gamla. Värdighet är något annat, då pratar vi om vår personliga integritet.
De som inte önskar aktiv dödshjälp kommer heller inte att be om det. Det ska heller inte åligga sjukvårdspersonal/läkare som inte vill/inte accepterar aktiv dödshjälp att ge den hjälpen.
Rättsäkerheten är oerhört viktig, det är vi överens om. Det finns alla möjligheter till att den uppfylls, det ska inte var ett hinder för den som önskar aktiv dödshjälp.
Alla har rätt att ha sin åsikt i frågan men socialminister Göran Hägglund kan inte stoppa pågående debatt. Och ingen socialminister, oavsett partitillhörighet, ingen läkare, ingen medmänniska, ingen politiker och allra minst Per Staffan Johansson (KD) Höganäs, ska få bestämma över mitt liv, när och hur jag vill avsluta det.
Legalisering av aktiv dödshjälp är mitt mål. Jag vill dö levande, hur vill du dö?
