Israel borde samla sig för freden
En bred samlingsregering under Tzipi Livni vore bäst för alla parter. Valet i Israel slutade åter igen i osäkerhet. Två partiledare utropade sig tidigt som segrare och som naturliga regeringsbildare.
HUVUDLEDARE. Flest röster fick mittenpartiet Kadimas med Tzipi Livni. Högerpartiet Likud som leds av den tidigare premiärminister Benjamin Netanyahu fick något färre. Båda vill alltså bilda regering, men tvingas ta stöd av andra partier.
Nyckelrollen hamnade denna gång hos det ultranationalistiska högerpartiet med Avigdor Lieberman. Han verkar beredd att sälja sig till högstbjudande.
Netanyahu och högerblocket har tio mandat mer än mittenvänstern.
Farhågor vädrades redan på valnatten för att israel ska ta ytterligare ett steg högerut och att det underminerar den redan lamslagna fredsprocessen.
Israels befolkning och väljare lever i ett nära nog permanent krigstillstånd. Detsamma gäller palestinierna i Gaza och på Västbanken.
Bäst för Israel, det palestinska folket och omvärlden hade varit en samlingsregering under Tzipi Livnis ledning, där de fyra största partierna är med. Det fjärde benet skulle då bli arbetarepartiet som byggt upp staten Israel. Men det partiet har nu rasat till en undanskymd position.
Tzipi Livni betonade i sitt segertal att freden inte är en vänsterangelägenhet. Lika lite som att det nationella blocket står för Israels säkerhet. Kadimapartiet är varken höger eller vänster i politiken, sa hon.
Hopp sätts nu till president Barack Obama att han, som ledare för den enda genuint Israelvänliga staten, kan sätta press på regeringsbildaren, vem det nu blir. Fredssamtalen måste komma igång igen. Valutgången får inte landa i att Israel går än hårdare fram mot Hamas eller de arabstater som stöder palestinsk extremism.
Många inne i och utanför Israel har redan gett upp hoppet om en fredlig samexistens mellan israeler, palestinier och grannländerna. För mycket blod och för många mänskliga tragedier har hunnit utspela sig genom åren för att en försoning ska bli möjlig. Den attityden är givetvis farlig.
Israel har vunnit flera krig men aldrig lyckats erövra freden. Mellan de uppflammande väpnade konflikterna har det rått ett slags vapenstillestånd. Israel har lika lite som palestinier någonsin känt något man tillnärmelsevis kan kalla trygghet eller säkerhet. Misstron finns där ständigt och den göds av återkommande utbrott av raketbeskjutningar, självmordsbomdåd och hård israelisk vedergällning.
Och hela tiden pyr den till synes olösliga religiösa konflikthärden Jerusalem.
Hamas ledning beskrev valutgången som en seger för extremismen. Det bådar heller inte gott. Därför vore en nationell blocköverskridande samlingsregering en möjlig politisk öppning i den iskalla fredsprocessen.
Det vore även naturligt att den kraftiga framryckning och medvind som Livnis parti gjort och fått får ett större genomslag i parlamentet Knesset.
Det lär nu ta lång tid innan en ny regering kan tillträda. Och till dess får hoppet ställas till Livni som är den enda som kan hindra att Mellanöstern går en än mer äventyrlig framtid till mötes.








