Nu testas samarbetet
Kärnkraften slår in allt djupare kilar.
Bildmaterial
Stefan Löfven och Mona Sahlin vid ett besök på Volvo i höstas.
Stefan Löfven och Mona Sahlin vid ett besök på Volvo i höstas.
Stefan Löfven och Mona Sahlin vid ett besök på Volvo i höstas.
HUVUDLEDARE. Mona Sahlin ska inte bara leda oppositionen och ge alliansregeringen en match. Hon försöker samtidigt få ihop en valplattform tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Och det sker under ständiga attacker från de egna leden. Åtminstone från delar av den fackliga världen.
På DN Debatt i går gick förre Metallbasen Göran Johnsson till hårt angrepp mot det samarbete som inletts med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Han vill ha kärnkraft och undrar om V och MP kan acceptera att Socialdemokraterna ensamma gör upp med alliansen i energifrågan. Han tar upp euron som ännu en blivande stötesten. Han uttrycker oro för att LO-medlemmar, på grund av energifrågan, kommer att gå över till allianspartierna i valet 2010. Ja, han skriver att Miljöpartiet och Vänsterpartiet kan bli ett hinder för Socialdemokraternas utveckling och förnyelse.
Metalls nuvarande ordförande Stefan Löfven, som även sitter i s-partistyrelsen, tillhör också kärnkraftsförespråkarna. I Ekots lördagsintervju konstaterade han visserligen att det finns ett stort behov av ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och MIljöpartiet, allt i syfte att få bort den nuvarande regeringen. Men EU-politiken är viktig också för Löfven. Och han kräver att energifrågan får en lösning över blockgränserna. Samt kan, precis som Göran Johnsson, tänka sig att Socialdemokraterna ensamma gör upp med alliansen. Löfven är till och med positiv till uranbrytning i Sverige.
Stefan Löfven gillar stora delar av alliansens energiöverenskommelse, till exempel att den ska vila på tre ben; kärnkraft, vattenkraft och alternativ energi. Det är endast exportfrågan – inga kablar utanför Norden – och kravet på ett fortsatt statliga ägande av Vattenfall, som möjligtvis sticker av. Nu vill han att energiöverläggningarna fortsätter. Men de får gärna ta tid. Det har han rätt i. Om det går att komma fram till en blocköverskridande uppgörelse måste den vara framför allt vara hållbar. Egentligen hade inte alliansen behövt ha så bråttom med sin uppgörelse, man hade kunnat vänta en tid, och därmed gett de nya alternativa en chans att etablera sig.
Men om avsikten med brådskan var att få oppositionen i gungning får man säga att de borgerliga lyckats. För nu blåser det allt snålare kring Mona Sahlin. Stefan Löfven försöker visserligen med tricket att både stödja det rödgröna samarbetet och stötta alliansens energiöverenskommelse. Men mest framstår det som om han är kritisk till den valplattform som nu ska tas fram inom oppositionen. Och om denna uppfattning finns på fler håll inom socialdemokratin har alliansen onekligen lyckats slå in en kil i oppositionen. Så frågan är hur starkt stödet är för Mona i det egna partiet. Och hur många hugg i ryggen hon tål.
