Sydafrika modell för konfliktlösning?
Bildmaterial
Den judiska bosättningen Ariel på Västbanken nära Nablus.
UTBLICK. President George W. Bush kom i sinom tid till insikten att det behövs en självständig palestinsk stat. Nu föreslår vissa palestinier att en stat som omfattar alla faktiskt vore bättre. Det skulle vara en stat med rättigheter för palestinier såväl som judar.
I januari författade FN:s medlemsstater en resolution som kritiserade Israels invasion av Gaza. Författade gjorde framför allt USA:s utrikesminister, Condoleezza Rice. När säkerhetsrådets medlemmar skulle rösta fick Rice dock meddelande från George W. Bush att hon måste avstå från att rösta. Varför?
Israels premiärminister, Ehud Olmert, hade ringt till Bush – som fick avbryta ett tal för att ta samtalet – och sagt att USA inte fick rösta för resolutionen. Avslöjandet kommer från en överraskande källa: den konservativa israeliska dagstidningen Jerusalem Post.
När USA står Israel så nära är det svårt för denna världens enda supermakt att verka som neutral medlare i Israel/Palestina-konflikten. Hur ska det då gå med tvåstatslösningen? På det praktiska planet finns det också hinder: Israels bebyggelser på palestinsk mark har i det närmaste gjort tvåstatslösningen omöjlig. Den israeliske journalisten Gershom Godenberg beskriver i tidskriften Foreign Policy hur vägen från hans hem i Jerusalem till Israels bebyggelser på Västbanken har förändrats sedan Oslo-avtalet: då var bara 4000 israeler bosatta i bebyggelser längs vägen. Nu är det 34 000. Nästan 300 000 israeler bor på Västbanken och runt 190 000 i Östra Jerusalem.
Ariel Sharon, Israels förre premiärminister, var ingen fredsduva. Men han var smart. Att han 2005 drog tillbaka Israels styrkor från Gaza, och rev några israeliska bebyggelser där, berodde inte på att han tyckte synd om palestinierna. Han visste dock vad den ökande illegala israeliska bosättningen på palestinsk mark hade lett till: en insikt hos palestinierna att de aldrig skulle kunna ha en riktigt egen stat, eftersom bosättarna inte skulle ge sig av. I stället skulle de föreslå en enstatslösning i Israel/Palestina, med fullt medborgarskap för palestinierna.
Sharon har legat i koma i två år. Bosättningarna har fortsatt, och det finns palestinier som nu ha en enstatslösning. Jamal Dajani, vars familj har bott i Jerusalem i 1200 år, är en av dem. Dajani kan bara återvända hem om han är utomlands i mindre än sex månader åt gången. (Det är svårt eftersom Dajani arbetar i USA åt organisationen LinkTV, som visar nyhetsprogram från andra länder.) Däremot får judar som är födda i andra länder automatiskt fullt israeliskt medborgarskap. För palestinier på Västbanken och i synnerhet i Gaza är situationen naturligtvis ännu värre, eftersom de inte har några medborgerliga rättigheter men ändå kontrolleras av Israel.
Fulla medborgerliga rättigheter är vad Dajani och hans meningsfränder vill ha. I stället för att kräva att få vårt land tillbaka ska vi, precis som ANC gjorde i Sydafrika, kräva ett slut på apartheid, säger han. Utan en palestinsk stat skulle Israel officiellt styra över alla de omstridda områdena. Men att ge fem miljoner palestinier samma rättigheter som landets judiska invånare? Inte konstigt att Sharon drog sig tillbaka från Gaza.
San Francisco
