Kronans svaghet har blivit uppenbar
Systembolaget flaggar för högre priser på vin och spritdrycker. Utlandssemestern
gräver större hål i plånboken. Matpriserna är sedan
något år betydligt högre än tidigare. Det har börjat
märkas att kronan har fallit rejält i värde.
Bildmaterial
Vi är inte där än, att det krävs sex-sju nollor på sedlarna för att kunna handla något.
ANDRALEDARE. Nu får man betala omkring 150 kronor för att växla till sig en dansk hundralapp. Euron kostar drygt 11,50 och dollarn närmar sig åter nio kronor.
Situationen är än värre på sina håll i en del grannländer. Den polska zlotyn har rasat mot schweitzerfrancen. Isländska kronan kollapsade. Nu talas allmänt om att den usla ekonomiska disciplinen i eurozonen hotar även eurons stabilitet.
Kristiderna märks även i valutakurserna. Små valutor, som vår krona, guppar oroligt på havet av de stora valutorna. Det föder då och då krav på en ny diskussion om att byta ut kronan mot euron. Och det är givetvis inte underligt.
Euron kan kännas som en trygg hamn när valutahaven stormar. Men misstanken finns där redan om att inte heller ett inträde i valutasamarbetet EMU kanske är frälsningen från allt dyrare importvaror.
När Sverige senast hade låst kronan till en korg av andra starkare valutor, slutade det med att Riksbanken tvingades skicka upp räntan i höjden, köpa kopiöst med utlandsvalutor i sitt försvar av kronans allt bräckligare bräckliga kurs. Det äventyret vill ingen upprepa. Det är en sak att försvara en kronkurs, en helt annan att skrota kronan och införa euron istället.
Man glömmer lätt att den allt svagare kronan har räddat massor av svenska jobb. Exportföretagens konkurrenskraft har stärkts eller åtminstone inte försvagats med en allt svagare krona. Det har gett Sverige stora överskott i statsfinanserna och hållit sysselsättningen uppe.
Men, som sagt,det känns nu rejält i den privata plånboken. Å andra sidan har priset på att låna pengar störtdykt. Även Sverige närmar sig nollräntor. Många med stora lån har kompenserats rejält på den kanten.
Den största frågan är för de flesta inte kronans svaghet utan om man har ett arbete att gå till. Utan en eller två löner att luta sig mot känns vardagen otrygg. Det kan vara nog så viktigt att reflektera över.
