Nytänkande krävs i kristider
Men alla behöver inte gå samma väg.
Bildmaterial
Alla behöver inte gå i samma fotspår.
HUVUDLEDARE. Vad är värst? Sänkt lön eller inget jobb alls? Ja, följer man debatten och opinionen så här några dagar efter att avtalet mellan IF Metall och Teknikföretagen blev känt lutar en majoritet åt att det ändå är bättre att behålla sin anställning även om det sker till priset av en lägre lön.
Än så länge är det här en till stora delaren teoretisk diskussion. Vi vet inte i vilken omfattning avtalet kommer att bli verklighet. Det finns säkert många frågetecken och oklarheter både hos arbetstagare och arbetsgivare.
För den enskilde anställde kan det vid en första anblick vara bättre att få 80 procent av lönen än en lägre a-kassa. Men hur påverkar det lönen framöver, hur länge kan det vara, fortsätter det att gå utför och till sist ändå slutar i en uppsägning? Arbetsgivaren kanske föredrar uppsägning framför att betala löner när nu konjunkturen ser ut som den gör. Uppsagda anställda får andra ta ett ekonomiskt ansvar för, och när de återigen behövs i produktionen kanske de står redo att börja jobba igen. Det är ju inte så lätt att hitta ett annat arbete i dessa tider.
Mona Sahlin gick i går ut och kallade uppgörelsen mellan IF Metall och Teknikföretagen för förödande, och ett avsteg från den svenska modellen. Hennes uttalanden kan tolkas på många sätt. Ger hon Metallordförande Stefan Löfven en känga efter hans kritik av hennes hållning i kärnkraftsfrågan?
Nej, i den här frågan står Mona Sahlin och Stefan Löfven nog ganska nära varandra. Båda kritiserar ju regeringen för passivitet och vill nu få ut den på banan. Snarare handlar det om att visa att det är Sveriges arbetare som tar ett stort ansvar i krishanteringen.
Och det gör IF Metall. Det har sagts förut, avtalet slöts säkert inte med ett stort leende på läpparna. Det var nog snarare som att välja mellan pest och kolera. Samtidigt visar både IF Metall och Teknikföretagen att de förmår att tänka i andra banor. Det är något som behövs i kristider.
IF Metall visar därmed på ett mod, men står rätt ensamma i den fackliga familjen. Andra förbund inom LO är starkt kritiska, och även på den fackliga tjänstemannasidan är det kalla handen. Där vill man inte följa i Metalls fotspår. Rädslan för lönesänkningar är stor. Och befogad. Även om det nu slutna avtalet ska gälla under en bestämd period och alltså har ett slutdatum, så kan det bli svårt att hämta igen förlorat löneutrymme. Men återigen. Situationen är exceptionell.
Det är inte heller säkert att det här är så bra för alla branscher. Men det finns nu en risk för spridning. Arbetsgivarorganisationen Almega önskar sig ett liknande avtal med för tjänstemän. Men deras fackliga motpart, Unionen, säger bestämt nej.
Det går inte att rakt av jämföra verkstadsindustri med andra branscher. Det som eventuellt kan rädda hem industrijobb, kanske inte fungerar på samma sätt på andra håll. Men tyvärr finns det en tendens att haka på i kristider. Så enkelt är det inte. I denna lågkonjunktur kopplad till en finanskris behövs en mängd olika lösningar och åtgärder. Ingen sitter med facit i hand. Det gäller att våga prova sig fram.
Det har IF Metall och Teknikföretagen visat.
