Dags för nästa vägval
Mindre och inte mer samarbete kan bli Mona Sahlins lösning.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. Mona Sahlins hantering av samarbetet med Västerpartiet i höstas, har skadat väljarnas förtroende för henne som kommande statsministerkandidat.
Den nye partisekreteraren Ibrahim Baylan konstaterade det uppenbara i Ekoredaktionens lördagsintervju.
— Det blev väldigt stor diskussion om huruvida Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle vara med och Mona Sahlin var ju den första att erkänna att det kanske gick för fort där och Vänsterpartiet skulle få ytterligare en chans att få komma med i samarbetet. Början kunde ha varit mycket bättre än den blev, sa Ibrahim Baylan.
För inte så länge sedan var allt Mona Sahlin gjorde rätt i ett opinionsperspektiv. Nu är allt fel. Men var turerna kring Vänsterpartiet Mona Sahlins misstag eller partiets?
Det är klart att hennes ansvar är att ha partiet med sig, alternativet att kunna få det med på sin linje. Men i vreden för att Vänsterpartiet inte skulle få vara med doldes besvikelsen över att Miljöpartiet fick det. Socialdemokratin är helt enkelt hopplöst splittrat i frågan om hur makten ska återvinnas.
Sydsvenskans politiske krönikör Per T Olsson anser att Socialdemokraterna avsvurit sig sitt bästa vapen, den parlamentariska smidigheten som också kunde innebära turer över blockgränsen. Nu är man fastsurrad vid sina samarbetspartier.
— Sahlin kan vinna valet. Åt Reinfeldt, är Olssons slutsats.
Men vad andra ser bör rimligen också Mona Sahlin och hennes parti se när nu mätningar visar att bara en femtedel tycker att hon skulle vara en bättre statsminister än den sittande. I valrörelsens slutvarv blir det kanske inte det samlade oppositionsalternativ som förutskickats. Mona Sahlin kan återgå till att betona sitt partis linje och samtidigt säga att när vi räknar samman våra, Miljöpartiets och Vänsterpartiets siffror får vi se vem som verkligen bestämmer.
I ett valtal i Helsingborg för åtskilliga år sedan var statsminister Göran Persson mycket tydlig. Vänsterpartiets stöd behövdes. Men Vänsterpartiet skulle bli så litet som möjligt eftersom detta stöd var så vingligt. Det dög med andra ord för regeringsmakten men inte för den praktiska politiken.
Det är troligt att vi i nivån under Mona Sahlin får se många Socialdemokrater som går loss på detta tema. Inte bara gentemot Vänsterpartiet utan även Miljöpartiet. I toppen kan partiledaren vara lite utjämnande men samtidigt säga att det är klart att hon vill röstmaximera i ett val.
När opinionssiffrorna för de borgerliga var som sämst var determinismen som störst. Det var kört. Nu appliceras samma resonemang på Mona Sahlin. Den som förlorat en så enastående opinionsledning går det åt skogen för i valet.
Men läget i politiken är inte statiskt. Det ligger i partiledningarnas förmåga och uppdrag att påverka trender. Mona Sahlins chans ligger uppenbarligen inte i mer samarbete med sin röd-gröna allians utan i att skilja ut sig från den.
