EU-bloggarna fyller ett tomrum
Den svenska EU-bevakningen har ofta kritiserats för att vara dålig, ytlig och
i avsaknad av analys. Medieforskaren Göran Palm är en av dem som varit
kritisk mot mediernas bevakning.
Bildmaterial
En av EU-bloggarna är den svenska kommissionären Margot Wallström.
UTBLICK. Han liksom andra har talat om dålig information som ett demokratiskt problem. I en debattartikel i Göteborgs-Posten för några veckor sedan var en annan medieforskare, Peter Berglez inne på samma linje den svenska EU-journalistiken lämnar medborgarna i sticket.
Medborgarjournalistik, gräsrotsaktivism, eller ren lobbying, åsikterna går isär kring vad bloggandet betyder. Jättestora frågor och det går inte att dra uppsjön av bloggar över en kam. Men EU-bloggar kan, framförallt de svenska, fylla ett tomrum. Men hur mycket av analys, kritik och debatt finner vi här? Innan jag fortsätter vill jag säga att EU-bevakningen framförallt i dagspress varit riktigt bra den senaste tiden. Inför EU-året 2009 har det redan skrivits mycket intressant.
En läst, omdiskuterad och även JK-anmäld blogg är den av nyliberale Henrik Alexandersson som bland annat skriver kritiskt om EU-politik och yttrandefrihetsfrågor. Förutom att hålla liv i FRA-debatten förra året ansågs det vara hans bloggkampanj som fick media att uppmärksamma en rapport i EU-parlamentet om reglering av bloggande.
I en krönika i Journalisten skrev Kjell Häglund, redaktionschef på Residence, att bloggdiskussionerna lyckades med det som etermedia och dagspress misslyckades med, att skapa intresse för EU-politiken. "De bloggdiskussioner som först påmint om extasen på ett börsgolv framstod snart som ärkeromantiska scener i TV-serien Vita huset, där politisk gräsrotsaktivism lyfts fram som den allra ädlaste av demokratiprocesser."
För att en blogg ska vara intressant måste den vara uppdaterad och det ska finnas möjlighet att kommentera. EU-kommissionär Margot Wallström var en pionjär med sin EU-blogg. Hon är den av de sju bloggande EU-kommissionärerna som får flest kommentarer på sin blogg. Inläggen är hyfsat sofistikerade om än ofta kritiska. Men det är inte mycket av dialog, Margot Wallström möter sällan själv kritiken. Den bulgariska konsumentkommissionären har däremot lyfts fram som en föredömlig bloggare eftersom hon följer upp kommentarerna och skapar en dialog med sina läsare.
Långtgående debatt, analys och dialog med läsarna, det är mycket begärt att EU-bloggar ska uppfylla alla dessa krav. I likhet med medieforskaren Peter Berglez tror jag inte att EU-bloggar och EU-webbar kan ersätta idogt manglande av EU-information i traditionell media. I mångt och mycket är nog bloggarna nya kanaler för de redan insatta.
Men efter FRA-debatten förra året känns medieprofessor Kent Asps uttalande från 2007 om att de politiska bloggarna är en bluff som opinionsmakare lite som Ines Uusmans att internet är en fluga. EU-politik avhandlas lite här och där i bloggosfären och det finns en hel del intressant att hämta. Om sen EU-bloggarna kan engagera folk att rösta och skapa Obama-effekt i EU-valet återstår att se.
