Religion och yttrandefrihet
Bildmaterial
Nyamok Sabuni – värd allt stöd i världen.
ANDRALEDARE. Den demokratiform som vi lever och som de allra flesta av oss troligen och förhoppningsvis vill fortsätta leva i, förutsätter ett starkt fundament: yttrandefrihet.
Varje angrepp på detta avgörande inslag för fri åsiktsbildning och debatt borde omedelbart utlösa kraftiga motreaktioner.
Så sker inte alltid per automatik.
Kanske beror det på att vi ser det som en tillgång, så djupt förankrad att det verkar osannolikt att denna individuella frihet riskerar att rubbas. Men det är, med förlov sagt, baserat snarare på fromma (sic!) förhoppningar än på erfarenhet.
Kampen om yttrandefrihet pågår ständigt och krav på inskränkningar av densamma likaså. DN:s förre chefredaktör Arne Ruth framhöll tillsammans med publicisten Dilsa Demirbag-Sten på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt i början av veckan: kritik av religion får inte förbjudas.
Det verkar ju självklart, vid en första anblick. Även religion, precis som alla andra av människan framförda tankemönster eller trosuppfattningar, måste få finna sig i att skärskådas och ifrågasättas i en öppen diskussion. Men:
– Den 26 mars antog FN:s människorättsråd en resolution om att religionskritik ska betraktas som ett brott. Detta har väckt starka rektioner bland människorättsaktivister och publicister. I Sverige är det tyst, konstaterar de båda debattörerna i SvD.
Helt tyst är det inte, men reaktionerna är tyvärr inte direkt omtumlande kraftiga, med tanke på ämnets inneboende sprängkraft.
Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (FP) står dock i alla fall som en garant för att Sverige höjer rösten inför stundande FN-konferenser Durban II, den 20-24 april:
– Skulle förhandlingarna visa att de leder tillbaka till att den här typen av skrivningar kommer med, så skulle jag vilja rekommendera Sverige att hoppa av, betonar hon.
Det finns all anledning att ge henne massivt stöd i kampen mot förtryckande teokratier världen över.
