Såsom i en spegel
Bildmaterial
Ebbe Carlssons livvakt åkte fast i tullen i Helsingborg. I bagaget fanns avancerad avlyssningsutrustning. Ridån kunde gå upp för en märklig affär.
ANDRALEDARE. Första avsnittet i SVT av dokumentären "Ebbe - the movie" (ansträngd humoristisk anknytning till filmen ABBA – the movie) landade av logiska skäl på helt olika plan, beroende på tittarens ålder och referenspunkter.
För nytillkomna verkade historien om bokförläggaren Ebbe Carlsson utspela sig i rent förhistorisk tid, trots att vi talar om slutet av 1980-talet.
Såg verkligen det politiska Sverige ut så här?
Var maktens korridorer ockuperade av ja-sägare, anpasslingar och hänsynslösa strebrar?
Den som var vid sina sinnens fulla bruk vid den tiden, ser förmodligen dokumentären som ett tidstypiskt exempel på intrikat sammanflätning av politik, ryggdunkande och personliga nätverk i slutna sällskap. Socialdemokratiska sådana.
Ebbe Carlsson var en betydande del i ett av de största haverierna i svensk offentlighet. Landets statsminister mördades på öppen gata. Nationen stod handfallen, handlingsförlamad. Det visade sig att det inte fanns beredskap för att hantera allvarliga kriser. Det uppstod ett vakuum i maktens centrum. Samlade insatser kom aldrig riktigt igång. Det talades om "Sveriges förlorade oskuld.
Att lösa mordet på landets statsminister borde ha varit erfarna professionella polisers uppgift. Men nu kunde bland andra en av polisarbete totalt oerfaren figur nästla sig in i maktapparaten och bedriva privatspaning enligt egna preferenser. Och tilläts göra det.
Hur det gick, vet vi.
När Olof Palme mördats på Sveavägen talades det om att "Sverige förlorat sin oskuld". Så var det nog. Men efterdyningarna hade en rad i sig positiva konsekvenser på sikt. Den så kallade "Ebbe Carlssonaffären" bildade till sist kulmen av en era allt mer präglad av politisk vänskapskorruption. Det tidigare näst intill omöjliga hände inte minst när massmedierna vaknat till liv: Justitieminister Anna-Greta Leijon tvingades – oerhört motvilligt – att lämna scenen tillsammans med rikspolischef och Säpochef. Politiska makthavare fick stå för sina kritiserade handlingar och som en sista utväg – avgå.
Även här kan man tala om att oskuldens äntligen tid var förbi.
