Kamp mot egna kval
Första maj får denna gång ny betydelse för Socialdemokraterna.
Bildmaterial
Mona Sahlin har en tuff utmaning första maj.
HUVUDLEDARE. Kommande vecka blir viktig för socialdemokratin och fackföreningsrörelsen. Visserligen har första maj mist mycket av sin karaktär av rörelsens skyltfönster för solidaritet och kampvilja. Men denna gång är det helt centralt för S-ledaren Mona Sahlin och LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin att visa att de har initiativet i parti och fack.
Båda är försvagade av opinionsmotgångar. Wanja Lundby-Wedin överlevde med knapp marginal förbundens granskning av hennes agerande i AMF-affären. Priset för prövningen blev ett grundskott i trovärdigheten. Första maj blir hennes första stora framträdande i en politisk roll efter AMF-affären.
Mona Sahlin har andra typer av problem. Oppositionens stora försprång i opinionen har sakta ätits upp. Lagom till helgen kom den senaste mätningen (Synovates), där alliansen är i knapp ledning. På en månad förlorade partiet en kvarts miljon väljare. Partiledaren är osynlig, förnyelsen av politiken går trögt. Samarbetet med övriga oppositionspartier tycks stå och stampa. Det finns en otålighet i rörelsen att hon ska gå loss.
Otåligheten märks även på ledarplats i partiets tidning Aktuellt i Politiken. "Mindre gnäll och mer optimism" efterlyses. Och "vi vill även höra hur S ska bygga landet bortom kris och Borg".
Hur som helst landar allt detta i knäet på Mona Sahlin. Uppgiften kan synas övermänsklig med tanke på partiets begränsade rörelseutrymme i samarbetet med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Sätter Mona Sahlin ner foten alltför bestämt riskerar hon debatt med sina samarbetspartier till alliansens glädje.
Första maj är traditionellt retorikens dag. Här påminns om det förflutnas framgångar och vedermödor. Men frågan är om partiet någonsin suttit i en klämma likt dagens. För första gången går man till val med den uttalade ambitionen att dela regeringsmakten med två andra partier. Och till stor del saknas, som Aktuellt i Politiken skriver, visionen om hur landet ska byggas.
Mona Sahlin borde vid det här laget ha klart för sig att framgången inte infinner sig enbart med angrepp på alliansen. Är inte det egna alternativet i ordning försvinner mycket av trovärdigheten i angreppen. Mona Sahlin själv råkade ut för detta i bilkrisen när hon i stort sett bara föreslog mer pengar till industrin men utan plan för vad detta skulle leda till. Hennes ekonomiske talesman Thomas Östros har profilerat sig som surmulen nej-sägare. Aktuellt i Politiken efterlyser inte utan orsak mer optimism och mindre gnäll.
På fredag befinner sig Mona Sahlin i Malmö och Lund. Wanja Lundby-Wedin talar på hemmaplan i Stockholm. Man kan utgå ifrån att talskrivarna är i full verksamhet. Svaga framträdanden kommer att ge kritiken ny näring. Uppgiften är inte lätt. Båda ska på olika sätt återerövra sin trovärdighet.
