EU:s moraliska ansvar
EU har moraliskt ansvar att gå före i klimatfrågan anser kristdemokraterna Anders Wijkman och Ella Bohlin.
Bildmaterial
När isar och glaciärer smälter minskar den vita yta som reflekterar solinstrålningen.
DEBATT. Klimatfrågan har fått ett starkt genomslag i den allmänna debatten. Men debattens intensitet och mängden politiska initiativ säger väldigt litet om dess innehåll och kvalitet. I själva verket uppvisar debatten avsevärda brister. Risken finns att allmänheten invaggas i den trygga förhoppningen att läget är under kontroll, när vi i själva verket befinner oss på ett snabbt sluttande plan. Utsläppen av växthusgaser ökar idag snabbare än någonsin. Särskilt allvarligt är att mängden metan ökat påtagligt de senaste åren.
Världshaven och växtligheten på land har hittills dolt en stor del av den uppvärmning som skett genom att absorbera ungefär hälften av människans utsläpp. Men då haven blir varmare och surare minskar kapaciteten att absorbera utsläpp. Resultatet blir att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären ökar och att uppvärmningen förstärks.
När isar och glaciärer smälter minskar den vita yta som reflekterar solinstrålningen. Följden blir att uppvärmningen förstärks. När permafrosten töar kommer stora mängder metan att läcka ut – en växthusgas som är mer än 20 ggr så potent som CO2 – med följden att uppvärmningen förstärks ytterligare. Denna typ av återkopplingar oroar starkt. Utsläppen kan vi kontrollera - om vi vill. Men smältande isar och töande permafrost har vi ingen makt över. Därför är snabba reduktioner av utsläppen av växthusgaser än angelägnare än vad vi trodde för bara några år sedan.
Det svenska vetenskapliga råd som tillsattes av alliansregeringen gjorde 2007 bedömningen att EU-länderna sammantaget behöver minska sina utsläpp med 30-40 procent till 2020 och med 75-90 procent till 2050. Den svenska regeringen har under våren 2009 antagit ett nationellt mål om 40 procents minskning till 2020. Det är bra. Men för att få effekt behöver nu samma ambitionsnivå drivas på EU-nivå och gentemot andra industriländer - en rejäl utmaning för det svenska ordförandeskapet!
Industriländerna måste ta ledningen i utsläppsminskningarna, Vad som hittills diskuteras inom FN-förhandlingarna är långt ifrån den ambitionsnivå som behövs.
Ytterligare en fråga som delvis kommit i skymundan är situationen för många fattiga länder. De drabbas redan svårt av klimatförändringen i form av mer extrema väderförhållanden, vattenbrist och minskad matproduktion.
Industriländerna svarar för majoriteten av de kumulativa utsläppen och har därför ett moraliskt ansvar gentemot de fattiga länderna. Vi måste ställa upp med rejäla finansiella resurser för både klimatanpassning, för att stoppa skogsförstöringen och för investeringar i ny och kolsnål teknik. Denna fråga är helt central och har dragits i långbänk sedan åratal. Utan konkreta löften på bordet - i storleksordningen tiotals miljarder dollar årligen - kan vi inte räkna med ett klimatavtal värt namnet i Köpenhamn. Ännu en utmaning för det svenska ordförandeskapet!
Anders Wijkman (KD)
europaparlamentariker
Ella Bohlin (KD)
toppkandidat för Kristdemokraterna
