Misstänkt tills annat bevisas
Bildmaterial
"Man kan lita på oss", säger Beatrice Ask (M) – men misstron är likväl stor.
ANDRALEDARE. Vad har Nätverket Svart Måndag, Piratpartiet, Frihetsfronten, Miljöpartiet, Grön Ungdom och riksdagsledamoten Camilla Lindberg (FP) gemensamt? Svar: de kommer i eftermiddag att demonstrera mot det europeiska rådet för rättsliga och inrikes frågor, som i dagarna sammanträder i Stockholm för att diskutera en ny femårsplan för EU-samarbetet på dessa områden – det så kallade Stockholmsprogrammet.
Och redan innan mötet hade inletts fanns vitt skilda uppfattningar om Stockholmsprogrammets innebörd. "Vi ser ett ökat behov av att balansera repressiva åtgärder initiativ som säkerställer rättssäkerheten och individens rättigheter", sa justitieminister Beatrice Ask i ett tal i mars.
Bloggaren och nyblivne piratpartimedarbetaren Henrik Alexandersson anser att programmet tvärtom handlar om "mer integritetskränkande övervakning och om högre murar runt Europa". Han skriver: "Det är viktigt att vi – i ett tidigt skede – visar vad vi tycker och vad som oroar oss. Om politikerna inte möter något motstånd, då kommer de aldrig att lätta på gasen."
Vad dagens demonstranter i synnerhet har fäst sig vid är förslaget om fri tillgång till information om medborgarnas resor, bankaffärer och internetsurfande för de olika ländernas underrättelsetjänster och myndigheter. "Det här skulle drabba den svenska befolkningen väldigt hårt", säger Camilla Lindberg.
Nu är integritetsfrågorna en ganska liten del av Stockholmsprogrammet, som också innehåller sådant som tullsamarbete och migrationspolitik.
Dessutom står det klart och tydligt i det dokument som diskuteras idag att behandlingen av personuppgifter måste vara förenlig med principerna om ändamål, proportionalitet och berättigande, tidsgräns för lagring, säkerhet och sekretess vid behandlingen, respekt för den enskildes rättigheter samt kontroll på ansvar av en oberoende tillsynsmyndighet".
Varken sådana ställningstaganden eller justitieministerns pläderingar tas emellertid, tycks det, riktigt på allvar. Ungefär som under förra sommarens FRA-debatt är misstron mot lagstiftarna utgångspunkten. "Makten över alla oss andra gör dem fartblinda", har Alexandersson skrivit.
Det finns något hälsosamt i denna misstro mot makthavare – vad man förvånas av i det förgångna är som bekant ofta människors naivitet. Men någonstans går den till överdrift, som när Lindberg skriver: "Tystnad gör mig alltid misstänksam..."
Stockholmsprogrammet kommer i alla händelser inte att råda bot på misstänksamheten, utan snarare spä på den. I denna situation hjälper det inte att, som Ask, säga att appellera till väljarnas förtroende och säga "vi har inget att dölja" – det gäller att skapa förtroende för den egna verksamheten.
