Orättvisa av bibliska mått
Bildmaterial
Göran Persson avtackas.
INBLICK. "Det är klart att jag kunde ha fått ett jobb i Bryssel eller som något sändebud", säger Göran Persson i en intervju med Dagens Industris veckoslutsbilaga. Istället blev det, som bekant, farväl till politiken och en ny karriär inom jordbruket och pr-branschen. "Jag stod i centrum i 13 år", säger Persson om sin tid i politikens toppskikt. "Jag har gjort mitt på den arenan."
Det var också väljarnas uppfattning. "Persson har inte varit så tokig, men det är dags för någonting nytt", var den förre statsministerns egen beskrivning av känslorna som låg bakom valresultatet 2006.
Någonting nytt har det sannerligen blivit – så nytt att reprisen av Erik Fichtelius uppmärksammade intervjuprojekt "Ordförande Persson" i SVT närmast känns som en besök i en svunnen tid. Inte bara är de tongivande personerna borta, frågorna är andra, en rödgrön regeringskonstellation har bildats och politikens stil har till viss del förändrats. "Min personlighet är att gå i spetsen och vara dominant, men jag verkade i en tid då ett sådant ledarskap inte premierades", säger Persson själv.
I Fichtelius intervjuserie är de upplevda orättvisorna ett återkommande inslag. Och om det finns någon sensmoral i denna internationellt sett exceptionellt långa statsministertid, är det kanske just att rättvisan är en bristvara i politikens värld. Alla politiska liv slutar, som det heter, i ett misslyckande – och då räknas inte längre tidigare prestationer.
Perssons uppfattning om de egna uppoffringarna för kollektivets bästa var emellertid närmast biblisk, intill slutet. "Nu när jag säger att jag går så drar jag ju på mig allas politiska misstag. Jag tar dem på mig. Och därmed så befriar jag rimligen också andra från ett och annat lidande", sa han till Fichtelius efter valnederlaget 2006.
Denna sensmoral kan också vara något för alliansen att ta med sig. För på samma sätt som det går att vinna val utan att egentligen direkt förtjäna det – Perssonregeringens svagheter och bristande insikt bidrog sannolikt minst lika mycket som de egna styrkorna till segern för tre år sedan – går det att förlora val utan att egentligen ha gjort något fel. Det räcker med att framstå som gårdaglig.
Hur snabbt detta kan gå är Perssons kollega och partivän i Storbritannien, premiärministern Gordon Brown, ett exempel på. Efter några månader av opinionsmässiga framgångar etablerade sig plötsligt bilden av honom som otidsenlig, "en analog politiker i en digital tidsålder" som oppositionsledaren David Cameron sa. Ända sedan dess har Brown släpat efter i opinionsmätningarna. I den mån hans tidigare insatser alls räknas, läggs de honom snarast till last.
Det sägs att det inte finns något så före detta som en före detta parlamentsledamot, och möjligen kan iakttagelsen också inkludera statsministrar. Men de kan i alla fall låta sig tröstas av något Persson sa i maj 2006: "Man ska komma ihåg att det är en väldigt farlig situation att gå runt och tro att man är oersättlig. Det är korkat och det är fel."
