EU flyter i mjölk och smör
Den välmenande mjölkpolitiken fördröjer en lösning.
Bildmaterial
Ner med de låga priserna! Franska mjölkbönder protesterar mot livsmedelsjätten Danone.
HUVUDLEDARE. I detta nu befinner sig fyra mjölkbönder från Mecklenburg-Vorpommern i sina traktorer på väg till Rom, där de hoppas få audiens hos påven. Med sig har de ett brev från den protestantiske pastorn i Bützow (8 500 invånare), som skriver om livet på landet, samhällets förfall och dekadens. Tanken med det hela är att påven ska engagera sig för de hårt ansatta bönderna – om inte politikerna på olika nivåer kan hjälpa dem, återstår till slut bara kyrkans överhuvud.
De tyska böndernas traktorturné är bara ett av många försök att bilda opinion i frågan. I maj demonstrerade mjölkbönder i både Berlin och Bryssel, och i Frankrike gick 12 000 kollegor ut i strejk.
Och nog finns det saker att uppmärksamma. Bönderna från Mecklenburg-Vorpommern får 17 cent för varje liter mjölk de levererar, men skulle behöva 40 cent per liter för att täcka sina kostnader.
De svenska mjölkbönderna är i samma situation: i praktiken betalar de för att producera mjölk. "Det finns ingen som klarar av att producera mjölk till sådana här priser", säger mjölkbonden Axel Wallander, tillika vice ordförande i Arla Blekinge, till Sveriges Radio.
Om påven kan göra något att detta återstår att se. Men från politiskt håll har man åtminstone försökt att hålla uppe priserna uppe och produktionen igång på de sätt man kan – genom bidrag till exporten av mejeriprodukter och genom stödköp.
Trots att Sverige är emot denna politik, var en av Eskil Erlandssons första insatser som ordförande i de europeiska jordbruksministrarnas gemenskap att ge grönt ljus för ytterligare stödköp av smör och mjölkpulver. Och igår beslöt EU-kommissionen att genom intervention, lagerhållning och exportstöd fortsatt stödja mjölknäringen.
Välmeningen i dessa beslut går inte att ta miste på, men som så ofta när man menar väl blir resultatet något helt annat än det avsedda. För genom att försvara dagens produktionsnivå ser man i förlängningen till att de av bönderna efterlängtade prishöjningarna uteblir – tillgången fortsätter att vara större än efterfrågan.
Faktiskt kan mjölkböndernas situation förvärras av de politiska interventionerna. "När väl marknaden vänder så har vi ett berg av smör eller mjölkpulver på marknaden att slåss mot. Det förlänger bara pinan", säger Wallander.
Om det finns en vinnare i detta sammanhang är det utan tvekan konsumenterna. De politiskt betingade subventionerna till överproduktionen och böndernas underbetalning gör att priserna i affären stannar på behagligt låga nivåer.
Sedan början av 1990-talet har prisutvecklingen för mjölk, ost och ägg varit svagare än den allmänna prisutvecklingen, och mjölk kan idag vara billigare än buteljerat vatten. "Allmänt sett kan vi inte se att kunderna efterfrågar högre priser", säger Icas presschef Staffan Ekengren till SR.
Men det är en seger på högst tvivelaktiga grunder. Inte bara är det något betänkligt med en hel sektor som är beroende av bidrag ("utan EU-stöd skulle tre av fyra jordbruk gå med förlust", säger nyblivne bonden och förre statsministern Göran Persson), det är också något djupt moraliskt suspekt med skattefinansierad överproduktion av livsmedel i en värld där en miljard människor svälter.
