På djupt vatten
Bildmaterial
Strandskydd och likabehandling – det finns bara en väg att gå.
ANDRALEDARE. I kölvattnet efter Marianne Samuelssons avgång som landshövding på Gotland ligger själva sakfrågan och skvalpar. Och på den finns flera aspekter. Dels handlar det om strandskyddet. Det som den regering som nu gett Samuelsson sparken nyligen luckrat upp. Dels handlar det om gräddfilen för vissa personer som i kraft av positioner och pengar kräver undantag och speciella förmåner.
Det är inte bara på Gotland som personer som av någon anledning anses viktigare än andra fått dispenser för utbyggnader på känsliga områden.
Eller erbjudits attraktiva tomter att bygga på. Det är inte så länge sedan som politiker i Helsingborg föreslog att ett antal tomter mellan Tinkarpsbacken och Sofiero borde användas som lockbete i försöken att få företag att etablera sig i kommunen. Länsstyrelsen sa då av miljöskäl nej till planerna.
Den här typen av gräddfiler är ett minst sagt dåligt och också stötande sätt att stödja lokalt företagande. Ett eventuellt stöd ska vara knutet till själva verksamheten inte till en enskild persons privata bostad. Dessutom är det snabba förändringar i dagens affärsliv. Företag köps och säljs, direktörer byts ut. Attraktiva tomter väger tämligen lätt när ett företag står inför en omställning och överväger en flytt.
Däremot kan oersättliga värden gå förlorade om kustremsor och annan attraktiv mark exploateras alltför hårt i jakten på företagsetableringar eller attraktiva skattebetalare. Något som i sin förlängning leder till att allas vår möjlighet att vistas ut i naturen och inte minst på stränderna riskerar att försämras.
Och då är vi över på den andra delen av sakfrågan i det nu aktuella Gotlandsfallet. Det som handlar om att värna om känsliga markområden, inte minst utmed stränderna.
Den svenska allemansrätten är något vi är stolta och glada för. Den måste skyddas. Liksom att vi ska kunna vandra längs stränder utan att stoppas av privata inhägnader eller bryggor.
Regeringens förändringar i strandskyddet ska göra det lättare för kommuner i områden där trycket mot stränderna inte är så stort att också bygga på sjönära. Men problemen finns inte i dessa kommuner. Problemen finns i de attraktiva områden.
I dessa måste politiker och tjänstemän i både kommuner och länsstyrelser våga se till våra gemensamma intressen i första hand och i andra hand tillfredställa enskilda tomtägare. Och framför allt bör de som begär bygglov eller dispenser i dessa områden behandlas på samma sätt, oavsett position eller pengar.
Tyvärr ser det inte ut så i dag. Det vore naivt att säga att vi i praktiken behandlas lika, oavsett bakgrund och ställning. Så är det inte.
Men så borde det vara. Därför är det viktigt att politiker, landshövdingar och andra i maktpositioner arbetar för att alla ska vara lika inför lagen och inget annat.
