Avsked men inget farväl
Också början av landshövdingens bana bör övervägas.
Bildmaterial
Lämnar Gotland men stannar i statens tjänst: Marianne Samuelsson, före detta landshövding.
HUVUDLEDARE. För att – som det har hetat i rapporteringen – ha blivit sparkad, kickad och avskedad har Marianne Samuelsson, före detta landshövding på Gotland, klarat sig ganska bra. Lönen bibehålls och regeringen och den ansvarige ministern Mats Odell ska söka nya uppgifter för Samuelsson inom Regeringskansliet.
Och därmed bekräftas, menar somliga, själva misstanken som låg till grund för vad det nu var som hände Samuelsson: att människor behandlas fundamentalt olika. "Andra avskedade får söka sig till a-kassa eller annat arbete", skriver förre överåklagaren Sven-Erik Alhem. Eller som debattören Carl Rudbeck har skrivit: "Vem skulle inte vilja sparkas med sådana villkor?"
Regeringen tycks ha uppfattat det ohållbara i detta och har – föga överraskande! – tillsatt en utredning. Den ska, enligt Odell, utveckla en mera ändamålsenlig, öppen process för att också kunna avsluta uppdragen, alltså verkligen avskeda fallerande landshövdingar.
Samuelssons behandling är nämligen inte individuell, utan följer av det nuvarande regelverket. "Anta att det inträffar något under det första året, då fortsätter man med oförändrad lön men med ett annat uppdrag i regeringskansliet under hela den här tiden. Det kan då handla om en fem, sex år", sa Mats Odell till Ekot igår. Detta förfarande är, tillade han, "inte modernt".
Men det vore sorgligt om kontentan av bråket på Gotland bara skulle bli att det måste bli enklare att göra sig av med landshövdingar. Det finns många andra, och större, frågor kring uppdraget. Vad är egentligen landshövdingar till för? Vad är logiken i länsstyrelsernas uppgifter? Kan inte landet delas in och styras på något annat sätt?
Även om man drar sig för sådana frågor finns det en som borde vara ganska enkel att ta tag i, nämligen tillsättningen. Tillsättningen av Samuelssons efterträdare kommer att vara en sluten process, trots att Alliansen 2006 sa sig vara för öppenhet och emot utdelandet av arbeten till politiska kolleger och kamrater i behov av sysselsättning.
Att detta system likväl tillämpas för landshövdingar sägs bero på att de är regeringsmaktens ställföreträdare (vilket inte alla landshövdingar tycks ha uppfattat). Men Göran Persson den politiska tillsättningen av generaldirektörer på exakt samma sätt: "Jag vill ha verksledningar som genomför den politik som regeringen har beslutat", sa han.
Och invändningen är den samma: det finns inget som säger att Sveriges samlade kompetens för dessa uppdrag skulle finnas samlad i kåren av före detta politiker.
