Konkurrensutsatt och försvagad
Efter att debatten om gymnasiebetygen bröt ut manar en del av de interiörer
från den svenska skolan som nu avslöjats till eftertanke.
Bildmaterial
INBLICK. I radions Studio Ett talade Louise Andersson från Victor Rydbergsskolorna vars gymnasium i Djursholm är en skola där en hög andel elever går ut med MVG i alla ämnen. Hon berättade om betygspressen mot – lärarna. Varje vår kontaktas skolan av föräldrar som är "jättearga" för att deras barn "inte får de betyg de tycker de ska ha".
Expressens ledarskribent Johannes Forssberg med relativt färska egna minnen från gymnasieskolan skriver: "Mitt gymnasium var fyllt av elever som såg högsta betyg som sin födslorätt. Många av dem var ganska ointresserade av själva undervisningen. Men de älskade att diskutera sina betyg."
Uppenbarligen har taktiken från de krävande eleverna och föräldrarna fungerat – ur deras synvinkel. Allt fler elever går ut med det högsta genomsnittet 20,0. Samtidigt som kunskapsnivån hos studenterna har sjunkit. Forskarna vid Institutet för Näringslivsforskning talar om betygsinflation.
Ordet krav får en ny innebörd. Det brukar användas i förhållande till eleverna. Nu är det tvärtom. På sina håll är det eleverna – och deras föräldrar – som kräver. Man tänker direkt på de så kallade curlingföräldrarna. De som pushar sina barn vid idrottsplatserna, de som hela tiden talar för sina barns "bästa". De som "ska ha".
Det här säger en hel del om skolans ställning i dagens samhälle. Förr var skolan en auktoritet och lärarnas status hög. Det fanns uppenbara problem med det också. En skola måste utvecklas i takt med tiden. Men i dag har pendeln tyvärr slagit över helt och hållet åt andra hållet. I dag vill få bli lärare. Skolan är svag. Och konkurrensutsatt, efter friskolereformen.
Det allvarliga är att vi nu har avgångsbetyg som inte är jämförbara och att universitet och högskolor inte alltid får de studenter som mest lämpar sig för studierna. Det är olyckligt både ur samhällets och individens synvinkel.
Staten och kommunerna verkar ha kapitulerat. Här sjösattes en friskolereform som fått växa vilt. Kontrollsystem har saknats. Tydliga riktlinjer likaså. Bara sättet på vilket de nationella proven genomförs verkar minst sagt märkligt. "Alla tar de inte på samma dag" sa Louise Andersson och kom ihåg sin egen studentskrivning en gång i tiden när alla ansvariga i hela landet sprättade kuvertet på exakt samma tidpunkt. I dag kan skolorna uppenbarliga göra lite hur de vill. Hur kunde det bli så?
Det här har inget med olika pedagogiska inriktningar att göra. Eller det faktum att skolan i dag måste vara mycket bättre än förr på att se olika individer, samt vara skicklig att ta eleverna till målen oavsett förutsättningar.
Men så länge elever, oavsett var de går i skolan, senare ska mötas vid det nålsöga som intagningen till högskoleutbildningarna är, måste också deras betyg gå att jämföra.
