Obegripligt krav på agerande
Bildmaterial
Den israeliske utrikesministern Avigdor Lieberman vid ett tal i bosättningen Ariel i söndags.
INBLICK. "Obegripligt att den israeliska regeringen gör en AB artikel till svensk regeringsfråga", skriver den moderate EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark i ett för Twitter typiskt vältaligt inlägg om Aftonbladets uppmärksammade artikel om påstådda organstölder i Israel.
I en intervju i Jerusalem Post utvecklar han resonemanget. "Jag har svårt att tro den israeliska regeringens krav på att den svenska regeringen ska kommentera eller ta avstånd från artikeln", säger han. "Att göra artikeln till en konflikt mellan två regeringar, som jag ser att [utrikesministern Avigdor] Lieberman gör, tycks mig oklokt."
Och då är ändå Hökmark ordförande i Samfundet Sverige-Israel, vars syfte är att öka kunskapen om och förståelsen för Israel.
Trots oklokheten och obegripligheten har den israeliska regeringen ändå valt denna väg. Premiärministern Benjamin Netanyahu har sagt att den svenska regeringen gick över gränsen när den inte tog avstånd från artikeln. "Vi kräver inte en ursäkt, vi kräver ett fördömande", har han sagt. Flera andra ministrar, bland dem nämnde Lieberman och försvarsministern Ehud Barak, har framfört samma krav.
Så här långt har regeringen vägrat att tillmötesgå dem. "Som en i Sveriges regering har jag lika lite som något annat statsråd rätt att agera mot publiceringsbeslut vad jag än personligen må tycka om det som har publicerats", skrev Carl Bildt på sin blogg i lördags.
Är det, som Hökmark skriver, obegripligt att de likväl framhärdar? Kanske inte, trots allt. På något sätt måste det reageras. Och Aftonbladet har inte, som det heter i brottsbalkens femte kapitel, utpekat "någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt" eller eljest lämnat "uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning". Någon måste nämligen vara en konkret person, och någon sådan förekom inte i artikeln.
Däremot utpekades, med hjälp av antydningar och sliriga formuleringar, kollektiv – men kollektiv omfattas inte av lagen om ärekränkning. Ehud Baraks advokater, som har fått i uppdrag att undersöka möjligheterna att stämma Aftonbladet, lär komma fram till just detta.
När den juridiska vägen är stängd, återstår den politiska. Den svenska regeringen får inte, enligt tryckfrihetsförordningen, "hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allmänheten". Men den kanske kunde fördöma Aftonbladets påståenden och klargöra att den inte tror på dem?
Från israeliskt håll påpekas det att sådant faktiskt har förekommit i båda länderna. Justitieminister Laila Freivalds tog i ett brev till Jemens utrikesminister avstånd från de danska karikatyrerna av profeten Muhammed, och Israels förre premiärminister Ehud Olmert bad om ursäkt för ett tv-inslag där jungfru Maria i humoristiskt syfte påstods ha tillbringat en "het natt" med ett fotbollslag.
Att politiker i det förgångna har tagit på sig ett ansvar som inte är deras är dock i grunden inget argument för att de också nu och i framtiden ska göra det.
Men helt klart finns det stora åsiktsskillnader mellan länderna: den israeliska regeringen har tillägnat sig en mycket mer expansiv uppfattning om statens roll och befogenheter. Med denna inställning är det närmast ofrånkomligt att det blir fler konflikter liknande den nuvarande.
