Tågdebatten får inte spåra ur
Det var ju klart att det jublades på många håll i
Nordvästskåne i går. Och även på denna ledarplats. Att Helsingborg – och för
den delen också Landskrona – kommit med i de framtida planerna för
höghastighetståg i Sverige är naturligtvis oerhört glädjande.
ANDRALEDARE. Och helt rätt. Utredarnas förslag att göra två spår genom Skåne är ett positivt besked och en elegant lösning. Både ur Helsingborgs och Malmös synvinkel. Och även ur Hässleholms och Blekinges perspektiv.
Man kan kalla jublet i Helsingborg för ett uttryck av bytänkande. Men samma epitet kan man verkligen sätta på de uttalanden som inte minst kommunalrådet i Malmö, Ilmar Reepalu (S), gjort. Redan i helgen gick han ut och varnade för att det kunde komma ett förslag på höghastighetståg som gjorde halt i Helsingborg. Men så blev det ju inte. Ilmar Reepalu är ändå missnöjd. Han vill inte att ett framtida höghastighetståg ska gå via Helsingborg, utan enbart via Hässleholm.
Utredarna har flera hänsyn att ta. Det handlar om restider och det handlar om resandeunderlag. Med tanke på dessa båda faktorer är det självklart att det också ska gå att resa snabbt till Helsingborg. Särskilt med tanke på att det i en framtid också kan komma att behövas ytterligare en fast förbindelse över Sundet, nämligen mellan Helsingborg och Helsingör.
Men bortsett från det måste ändå Malmö också se sig som en vinnare utifrån det förslag som nu lagts. Det är ingen omväg att tala om att resa via Helsingborg. Och det stänger inte alls möjligheten att utveckla resandet mellan Malmö och Köpenhamn/Kastrup.
Men Ilmar Reepalus hållning är illavarslande för det behov av helhetsperspektiv som infrastrukturfrågorna kräver. När nu kommunalråden på olika håll främst ser till sitt måste Region Skåne ta ett desto större ansvar. Regionen ska se till att hela Skåne har en chans att utvecklas och ha tillgång till goda kommunikationer både inom och utanför den egna gränsen. Det är viktigt att höghastighetståg i en framtid fungerar bra ihop med interregionala och lokala tåg, men också i ett Europaperspektiv. Det är dessutom angeläget att de politiska företrädarna för två så stora Skånekommuner som Malmö och Helsingborg snarare ser sig som kompletterande varandra än konkurrerande enheter.








