Partier hör inte hemma i kyrkoval
ANDRALEDARE. Sverigedemokraterna går framåt i valet till kyrkomötet och fördubblar nästan sina resultat. Och Jan-Anders Ekelund, ordförande i framgångsrika Frimodig kyrka, säger till TT att han tror att uppryckningen för egen del beror på tydlighet:
– Vi vill att äktenskapet mellan man och kvinna ska bevaras och att vi inte tror på partipolitiseringen i kyrkan.
Motståndare till samkönade äktenskap går således framåt i kyrkovalet.
Den som inte är medlem i Svenska Kyrkan bör förmodligen avhålla sig från att kommentera olika strömningar inom just den trosinriktningen. Det är ju ett bra tag sedan kyrkan i Sverige äntligen skildes från staten och medlemskap är frivilligt och förhoppningsvis grundat på övertygelse.
Men eftersom kyrkovalet även omfattar politiska partier med – minst sagt – högst skiftande ideologisk bakgrund och budskap, är givetvis även detta val i viss mån en partipolitisk opinionsundersökning. Stora förlorare är Centerpartiet, Moderaterna och Folkpartister. Socialdemokraterna höll ställningarna. Men valdeltagandet var dock knappt 12 procent, vilket måste föranleda en rad reflexioner, inte bara när det gäller legitimiteten.
Det är uppenbart att en kyrka eller annan religiös sammanslutning, bör drivas av starkt engagemang helt bortom partipolitikens styrning. Ett sundhetstecken är därför att de grupperingar som är emot partipolitik i kyrkan totalt sett går framåt. Även om deras program i högsta grad kan diskuteras, även av "utomstående".
Men det som till syvende och sist måste gälla även för Svenska kyrkan är en stark profilering inåt, bortom allt vad partitaktik och politiskt förankrad retorik heter. Eller för att i det här sammanhanget påminna om raderna i Matteus 22:21:
— Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren, och Gud det som tillhör Gud.
