Unionen och folket
Irländarnas omröstningar visar än en gång på EU:s dilemma.
Bildmaterial
En intensiv valkampanj har föregått dagens omröstning i Irland.
HUVUDLEDARE. I dag avgörs vilken stad som ska få sommar-OS 2016 och om irländarna säger ja eller nej till Lissabonfördraget. Gissa vilken av de båda händelserna som drar åt sig mest intresse?
För det europeiska politiska etablissemanget är förstås dagens folkomröstning i Irland en riktig nagelbitare. För invånarna överlag i EU:s medlemsländer är det ingen rysare. Folket är luttrat vid det här laget. Folkomröstningarna i EU-frågor går numera i ett slags uppgivenhetens tecken. Och inte undra på det. Det är inte första gången som ett nej via en ny folkomröstning ska förvandlas till ett ja.
Irländarna sa i juni 2008 nej till Lissabonfördraget. Det dokument, som när det gick under namnet konstitution, röstades bort av både fransmän och holländare 2005. En förnyad version har nu godkänts av 26 EU-länder. Återstår endast Irland, och, bäst att tillägga, Tjeckiens president Vaclav Klaus, som vägrar sätta sin namnteckning under parlamentets godkännande.
EU har sedan förra året gått de irländska nej-sägarna till mötes genom att besluta att man även i fortsättningen ska ha en kommissionär per medlemsland. Irland garanteras också att själv bestämma över lagstiftning som rör abort och skatter, samt att den militära neutraliteten värnas.
Mot denna bakgrund är det mycket som tyder på att det blir ett ja i dag i Irland. Landets lantbrukare är nu positiva till fördraget. Finanskrisen, som slagit hårt i Irland, utnyttjas framgångsrikt av ja-sidan som menar att landet mer än någonsin behöver ett starkt och välfungerande EU.
Lissabonfördraget syftar till att få till stånd ett smidigare regelverk för en union som växt otroligt mycket under senare år. Det gäller att hitta arbetsformer som fungerar när 27 länder ska fatta beslut. Ambitionen är också att EU ska bli mer demokratiskt och mera öppet. Dit är det ännu lång väg.
EU är alltjämt en sammanslutning som toppstyrs. Det krångliga beslutsfattandet och de svårgenomträngliga dokumenten skapas där uppe för att därefter föreläggas medborgarna i medlemsländerna. Förändringar inom EU drivs sällan underifrån och upp. Talet om mer demokrati och öppenhet framstår som ett dilemma när länder inte röstar som de "ska".
Eller som när kommissionens ordförande Barroso hotar Tjeckien med att bli utan en kommissionär om inte presidenten skriver på. För som sagt, även om irländarna säger ja, är fördraget ändå inte i hamn. Tjeckiens president är en motståndare som kan få det hela att dra ut på tiden. Och i Storbritannien lurar de konservativas ledare David Cameron i vassen. Han utlovar en folkomröstning om fördraget om partiet skulle vinna valet som ska hållas senast om ett halvår.
Men ett irländskt skulle ändå föra processen en bra bit framåt. EU behöver kunna gå vidare och ta itu med viktiga framtidsfrågor ,som till exempel klimatförändringarna.
