Öl och ekonomisk fred
Bildmaterial
Öl, en ekonomisk faktor även i livet på Västbanken.
UTBLICK. Förra helgen avslutades den sexton dagar långa oktoberfesten i München, efter att 6,5 miljoner stop öl hade konsumerats och 800 miljoner euro satts i rullning. Samtidigt gick en betydligt mer blygsam oktoberfest av stapeln i den lilla byn Taybeh på Västbanken där, som det heter i slogan, "det bästa ölet i Mellanöstern" produceras.
Konkurrensen om denna tätposition är kanske inte direkt mördande – islams alkoholförbud stimulerar inte direkt till stordåd i bryggerinäringen. Men Taybeh har också, vilket märktes inte minst i invigningstalen, en viss betydelse som tecken på att företagande och ekonomisk utveckling är möjliga också under de ogynnsamma förhållanden som råder. Att dricka Taybehöl är därmed, vilket talare efter talare återkom till, ett poliskt statement: för palestinsk självständighet och ekonomisk utveckling.
Just den ekonomiska utvecklingen har – till skillnad från självständigheten – också sina tillskyndare i Israel. "Ekonomisk fred" har blivit ett populärt slagord och alternativ till politisk fred. När nu den palestinska ekonomin till skillnad från många andra länders ekonomier växer (Västbankens med sju procent i år enligt Internationella valutafondens prognos) anser somliga att säkerhetsläget därmed klart har förbättrats. "Den ekonomiska freden blomstrar redan", som den israeliske diplomaten Michael Oren har skrivit. Ju bättre människor har det ställt, är tanken, desto mindre nödvändigt blir det med politiska förhandlingar. "Om Västbanken kan tjäna som en förebild vad gäller välstånd, kan det också bli en prototyp till fred", som Oren uttryckte det.
Problemet, som den palestinska myndighetens finansminister påpekade i sitt anförande vid oktoberfesten i Taybeh, är att dagens tillväxt sker från en låg nivå. Värdet av den sammanlagda produktionen har dessförinnan minskat rejält: från 1 400 amerikanska dollar per capita 1997 till omkring 1 000 inflationsrensade dollar elva år senare. "Inkomstnivån i den palestinska ekonomin är långt under dess potential", skriver Världsbanken. Också med stark tillväxt under kommande år – Världsbanken gissar på 6,5 procent 2010 och 7,5 procent 2011 – kommer ekonomin ändå inte att vara tillbaka på 2000 års nivå. Världsbanken räknar dessutom med att arbetslösheten kommer att vara 23 procent år 2011, att jämföra med 11 procent 2000.
Att tillbakagången började just 2000 är ingen slump, utan har att göra med den andra intifadans inledning och den israeliska säkerhetsapparat som har skruvats ihop sedan dess. Varors och människors rörelsefrihet är kraftigt begränsad – inne på själva Västbanken finns 600 så kallade checkpoints, och mellan Västbanken och Israel har det rests vad som med utsökt ironi kallas ett stängsel eller en barriär. I ett frihandelsberoende land som Sverige borde det vara lätt att inse vad sådana handelshinder innebär – både för de företag som faktiskt finns och för tillflödet av investeringar. "Grunden som vår ekonomi bygger på är farligt rutten", skrev Zaki Khouri, vd för den lokala Coca-Colatillverkaren National Beverage Company, nyligen.
Och det är därmed också grunden för den så kallade ekonomiska freden – både som teori och som verklighet.
Daniel Braw
dbraw@yahoo.se
