En folkhälsa värd namnet
Satsa mer på förebyggande insatser.
Bildmaterial
HUVUDLEDARE. Gårdagens rapport om folkhälsoläget i Sverige lämnar läsaren med blandade känslor. Slutsatsen som Sveriges kommuner och landsting, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut drar är att folkhälsoläget i Sverige är bra. Vi har överlag blivit friskare och vi lever längre. Men de sociala skillnaderna är fortfarande stora. Ensamstående mammor röker mer och är oftare överviktiga. Det är vanligare med astma och allergier bland lågutbildade. Och de som är utrikesfödda har en sämre hälsa än de som är födda i Sverige.
Det är varningsklockor som måste tas på största allvar. Liksom det faktum att allt fler unga mår psykiskt dåligt. Och att det i dag är fler kvinnor än män som röker.
Samtidigt som vi kan skänka en tacksamhetens tanke till att en hel del av folkhälsoarbetet har lönat sig. Risken att dö i en hjärtinfarkt har under en 20-årsperiod minskat med 40 procent. Ett sådant resultat måste sporra till en fortsatt satsning på förebyggande hälsoarbete. Det lönar sig. Men nu måste arbetet också inriktas på att bygga bort det ojämlika hälsoläget. En uppgift som får utföras i uppförsbacke. Sverige håller på att bli ett allt mer segregerat land.
I denna tidning berättar vi just nu hur läget ser ut i Helsingborg. Här ökar segregeringen. En stor del av kommunens invånare som har utländsk bakgrund bor i några få resurssvaga områden. Det påverkar inte minst barnen.
Kommuner och landsting har det stora ansvaret för att dessa skillnader kan börja suddas ut på olika områden. När det gäller hälsan måste man intensifiera det förebyggande hälsoarbetet vad gäller utsatta grupper. Framgångarna när det gäller befolkningen i stort måste sporra att gå vidare och också ta sig an de lite mer tuffa och utmanande uppgifterna.
Det är därför viktigt att det finns en bra elevhälsovård på skolorna. Tyvärr lider man fortfarande av neddragningarna på 1990-talet. En stor satsning på det området är därför nödvändig och lönar sig i längden.
Detsamma gäller primärvården som måste få ökade resurser och möjligheter att ta emot människor, ge stöd och hjälp. Tyvärr dras många vårdcentraler med läkarvakanser och kan alltså inte ens hålla en kontinuerlig bemanning. Det är beklagligt särskilt mot bakgrund av att det är på den här nivån i sjukvården som man behöver satsa rejält och det är här man kan se individen, den hela människan.
Det kan verka naivt att tro att detta skulle ske i dessa tider när kommunernas ekonomi på sina håll går på kryckor, och det mest talas om besparingar och neddragningar. Men ökade skillnader i hälsoläget kan bli dyrbara för samhället.
